- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke (Folket i Bild) /
36

(1958) [MARC] Author: Jack London Translator: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tär. Högst upp på slädlasset var två par snöskor instuckna under
remmarna redo för användning.

Bettles pekade på en fäll av fjällhareskinn som stack fram
ur en säck:

— Det är hans bädd, sa han. Tre kilo harskinn. Det
varmaste han någonsin sovit under. Men förbanne mig om den
skulle kunna hålla mig varm och jag brukar ändå kunna tåla
lite av varje. Ljusan Dag är en helveteseld, det är vad han är.

— Inte skulle jag vilja vara den där indianen inte, anmärkte
Doc Watson.

— Han kommer att ta livet av honom, det är vad jag tror,
sjöng Bettles upprymd. Jag vet jag. Jag har varit ute med
Ljusan Dag. Den karln har ännu aldrig förstått vad det vill säga
att vara trött. Jag har sett honom hålla på en hel dag med våta
strumpor i fyrtio graders kyla. Det finns inte en man till i
världen som kunde överleva det.

Under det samtalet hade Ljusan Dag sagt adjö åt alla dem
som trängdes kring honom. Oskulden ville kyssa honom och
trots att han var lite dimmig av whiskyn fann han en utväg
utan att låta sig snärjas av förklädesbanden. Han kysste
Oskulden, men han kysste också de tre andra kvinnorna med lika
uppenbar glädje. Han drog på sig sina långa kraghandskar, fick
hundarna på benen och fattade tag i styrstången som sköt
fram från släden.

— Mush, mina älsklingar! skrek han.

Djuren vräkte ögonblickligen sin tyngd mot bröstremmarna,
de hukade sig mot snön och tog spjärntag med tassarna. De
gnällde upphetsat och innan släden hade gått ett dussin meter
fick både Ljusan Dag och Kama springa för att hålla takten.
Och springande på detta sätt dök både män och hundar ner
över sluttningen mot Yukons frusna bädd och försvann i det grå
gryningsljuset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljkakjm/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free