Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Satan också, det vadet ställer jag upp på, sa Olaf
Hen-derson och drog Ljusan Dag bort från Bettles och Kearns.
— Vinnaren betalar, skrek Ljusan Dag när han tog i hand
på vadet. Och eftersom jag vet att jag kommer att vinna och
eftersom sextio dagar är en väl lång paus mellan drinkarna, så
betalar jag nu med en gång. Säg bara till vad ni vill ha ni
hoochinoos. Säg bara till.
Med whiskyglaset i handen klättrade Bettles åter upp på
stolen, och under det han gungade fram och åter sjöng han den
enda sång han kunde:
Ni har väl hört prästen
berätta om festen
i Kanaan. Den skrönan är fin.
Men den skulle vart
bättre om Jesus haft vett
att göra whisky i stället för vin.
Hela hopen skrålade refrängen:
Men den skulle vart
bättre om Jesus haft vett
att göra whisky i stället för vin.
Någon öppnade ytterdörren och ett svagt gråaktigt ljus
sipprade in.
— Ljusan Dag, Ljusan Dag, ropade någon oroligt. Ljusan
Dag gick genast mot dörren utan att låta hejda sig och fällde
ner öronlapparna. Kama stod där utanför bredvid släden. Den
var lång och smal, fyrtio centimeter bred, två och en kvarts
meter lång med en spjälbotten som låg femton centimeter över
medarnas stålskoning. I en enda rad framför släden låg fem
rimfrosttäckta hundar sammanknipna. Det var eskimåhundar,
jämnstora och jämnfärgade, alla ovanligt stora och alla grå.
Ända från de grymma käkarna till de buskiga svansarna var
de varandra lika som bröder i sin vargskepnad. Vargar var de
också, visserligen tämjda, men vargar till utseende och karak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
