Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spänst och hans haltande blev bestående. Dock arbetade han
stoiskt vidare, försökte aldrig undvika ansträngning och inte
skuggan av klagan undslapp honom. Ljusan Dag var tärd och
trött. Han såg trött ut, men på något sätt fortsatte han dock
med denna underbara mekanism som hans kropp utgjorde
ständigt vidare, obarmhärtigt vidare. Aldrig hade Kama sett
honom mer gudalik än under dessa sista dagar på färden
söderut när den sviktande indianen såg honom alltid i täten,
hela tiden pressande sig framåt med en uthållighetens envishet
som Kama aldrig förr sett och aldrig förr kunnat drömma
fanns hos en människa.
Tiden kom när Kama inte längre förmådde ta sina pass i
täten för att bana väg, och det var ett tecken att det hade
gått långt utför med honom när han tillät Ljusan Dag att
arbeta hela dagarna med det tunga snöskoarbetet. Över sjö
efter sjö passerade de hela sjökedjan från Marsh till
Linder-man och började ta sig upp mot Chilcoot. En annan man
skulle ha slagit läger före den sista sluttningen upp mot passet
vid slutet av den dova dagen, men Ljusan Dag fortsatte vidare
upp och över passet ner mot Sheep Camp under det att en
snöstorm som skulle ha fördröjt honom tjugofyra timmar
rasade bakom honom.
Denna sista överväldigande ansträngning bröt helt ned Kama.
På morgonen kunde han inte fortsätta. Klockan fem när han
purrades satte han sig upp med stor svårighet, stönade och
sjönk ner igen. Ljusan Dag utförde hela lägerarbetet, spände
för hundarna och när han var klar för avfärd virade han in
den hjälplöse indianen i alla de tre skinnfällarna och band
fast honom högst uppe på släden. Det gick snabbt undan, de
var på sista etappen nu och han hetsade hundarna utför genom
Dyea Canyon och längs den hårt tilltrampade leden ner mot
Dyeastationen. Och i fullt språng, med Kama stönande högst
uppe på släden och Ljusan Dag hetsat springande vid
styrstången för att inte komma under den framrusande slädens
medar anlände de till Dyea vid havet.
Trogen sitt löfte övernattade inte Ljusan Dag där. En
timmes uppehåll och släden var lastad med den norrgående posten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
