Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De var ett ögonblick, ett mellanspel. Han hade störtat ut i
dem genom en vägg av tystnad och nästa ögonblick hade han
slungats tillbaka genom samma tystnads vägg mitt in i Tivolis
väsen och virrvarr.
För att övertyga sig själv om att dessa sextio dagar och
dessa tretusentvåhundrakilometer av snö var verklighet kastade
han en snabb blick över släden och dess postsäckar av segelduk.
Som i en dröm skakade han alla de händer som sträcktes fram
mot honom. Han kände en oerhörd hänförelse. Livet var
underbart. Han älskade det. En stor känsla av mänsklighet och
kamratskap svepte genom honom. Dessa, de var hans, hans
egen sort. Det var ofattbart. Han kände hjärtat smälta och
han skulle ha velat skaka hand med dem alla på en gång,
sluta dem till sitt bröst i en enda allomfattande omfamning.
Han drog ett djupt andetag och skrek:
— Vinnaren betalar och jag är vinnaren eller hur? Kom
hit ni mameluter och siwashvalpar och säg bara till. Där har
ni er dyeapost. Direkt från havet. Knyt upp remmarna bara och
vada rakt in bland breven.
Ett tjog händer höll redan på med att lossa remmarna när
den unge Le Bargeindianen som framåtlutad deltog i arbetet
plötsligt och kraftlöst rätade på sig. Det var stor förvåning i
hans ögon. Han stirrade vilt omkring sig, ty vad han nu
upplevde var någonting för honom nytt. Han var djupt skakad
av en förut oanad begränsning. Han darrade som i frossa,
knäna gav vika och han sjönk sakta ihop för att sedan
plötsligt falla framåt över släden och uppleva hur mörker med ett
förkrossande slag utplånade medvetandet.
— Utmattning, sa Ljusan Dag. Bär bort honom och stoppa
honom i säng någon. Han är en riktigt fin indian.
— Ljusan Dag har rätt, var Doc Watsons utlåtande ett
ögonblick senare. Karin har slocknat direkt.
Man tog hand om posten, hundarna fördes till sitt kvarter
och Bettles stämde upp sin lovsång ”Whisky i stället för vin”
när de köade vid den långa baren för att dricka och prata och
kassera in sina vadhållningsvinster.
Några minuter senare virvlade Ljusan Dag fram över dans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
