Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
golvet med Oskulden. Han hade bytt ut sin parka. mot sin
skinnmössa och filtjacka, hade sparkat av sig de isiga
mocka-sinerna och valsade i strumpfötterna. Efter det att han blivit
blöt upp till knäna under eftermiddagen hade han fortsatt utan
att ta torrt byte på fotterna och hans höga yllestrumpor var
som ett ispansar. I rumsvärmen började isen töa och föll
sönder i stora klirrande stycken. När han dansade klirrade
isbitarna mot varandra och då och då föll de mot golvet och de
dansande halkade på dem. Men alla förlät Ljusan Dag. Han
som var en av de få vars ord var lag i detta avlägsna land,
han som bestämde takt och ton och genom sitt uppträdande
utgjorde måttstocken på rätt eller orätt stod själv ovan lagen.
Han var en av dessa sällsynta och utvalda dödliga som aldrig
kunde göra fel. Vad han än gjorde var det rätt, oavsett om
andra tilläts göra så eller ej. Naturligtvis blir en människa
utvald på ett sådant sätt just därför att Hon oawikligt handlar
rätt och handlar på ett högre och bättre plan än sina
medmänniskor. På så sätt var det med Ljusan Dag, en av de gamla
hjältarna i detta unga land, samtidigt en man yngre än de
flesta av dem, han följde en bana vid sidan av andra, en
övermänniska, en människa som var stort mänsklig, helt
mänsklig. Och det var därför inget att undra över att
Oskulden helt gav sig hän i hans armar när de dansade dans efter
dans och samtidigt var sjuk av ångest, därför att hon visste
att han i henne bara såg en god vän och en utmärkt
danspartner. Det var inte mycket tröst för henne att veta att han
aldrig varit kär i någon kvinna. Hon var sjuk av kärlek till
honom och han dansade med henne så som han skulle ha
dansat med vilken kvinna som helst och så som han skulle ha
dansat med en man som dansade väl och hade knutit en
snusnäsduk om armen som konventionell kvinnosymbol.
Ljusan Dag dansade med en sådan man den kvällen. Bland
skogsmän har det alltid varit ett styrkeprov att försöka dansa
omkull varandra. Och när Ben Davies, faraobankiren, med en
skrikig snusnäsduk om armen fick tag i Ljusan Dag under
en Virginia reel, då satte man igång. Dansgolvet tömdes och
de dansande ställde sig vid väggarna för att se på. Runt, runt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
