- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke (Folket i Bild) /
62

(1958) [MARC] Author: Jack London Translator: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inte kunnat återhämta sig under denna resa efter den
fruktansvärda färden från Selkirk till Circle City. När man därför drog
ut från Sixty Mile hade Ljusan Dags släde ett nytt hundspann.

Följande natt slog de läger i övärlden vid Stewart Rivers
mynning. Ljusan Dag talade om kommande städer och trots
att de andra skrattade åt honom stakade han ut hela virrvarvet
av höga skogklädda öar.

— Antag nu bara att det blir ett stort fynd på Stewart,
sa han. Ni kanske kommer att vara med om det och ni kanske
inte kommer att vara med om det. Men jag kommer att vara
med. Tänk över det en gång till och gå med mig nu.

Men de var tjurskalliga.

— Du är likadan som Harper och Joe Ladue, sa Joe Hines.
Dom håller jämt på med det där. Du vet den där stora platån
vid Klondyke och Moosehide Mountain? Nå, registratorn vid
Forty Mile berättade för mig att dom stakade ut den för en
månad sen. Harper-Ladues stad. Ha. Ha. Ha!

Elijah och Finn skrattade också men Ljusan Dag var
fortfarande lika allvarlig.

— Där har ni det! ropade han. Den där aningen. Den där
aningen, den ligger i luften. Varför skulle dom ha stakat ut
den där slätten om dom inte hade känt någonting på sig.
Önskar det var jag som stakat ut den.

Beklagandet som hördes i hans stämma utlöste ännu en
skrattsalva.

— Skratta ni bara. Skratta. Det är det som är felet med er.
Ni tror att det bara är guldgrävandet som kan ge de stora
pengarna. Men det ska jag säga er att när det stora fyndet
kommer då kommer ni allihop att kratta och gräva i gyttjan,
men fan så lite ni får för det. Ni skrattar bara åt
amalgammetoden och ni tror att guldpuder är Guds egen gåva avsedd
att lura dumhuvuden och chechaquos med. Bara riktig
guldsand för er, det är er metod och därför får ni inte hälften av
det ur marken och hälften av vad ni får förlorar ni i
slam-ningen. Men dom som kommer att ta hand om det hela, det
blir dom som stakar ut stadsplaner, organiserar handelsbolag,
öppnar bankerna...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljkakjm/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free