Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning efter öppet vatten. Nere vid floden knoppades en klunga
dvärgpilar. De färska tycktes ha ett uppmuntrande
näringsvärde om man lät dem koka. Elijah blev mer hoppfull men
tappade åter modet när Ljusan Dag inte kunde finna några
fler bestånd.
Saven steg i träden och porlandet från de osynliga bäckarna
steg allt högre allt eftersom det nedfrusna landet återvände till
livet. Men floden hölls fången i sina isbojor. Vintern hade
smitt dem genom långa månader och de kunde inte brytas på
en dag, inte ens av en vår som kom som ett åsknedslag. Det
blev maj och enstaka fjolårsmyggor, fullvuxna men ofarliga,
kröp fram ur bergsskrevor och ruttna trädstammar. Syrsorna
började höras och än fler flockar av vildgäss och änder flög
förbi. Men isen låg fortfarande på floden. Den tionde maj
gick Stewart River upp, under dån och brak sprang isen loss
från stränderna och floden steg en meter. Men isen gick inte
med strömmen. Först måste nedre Yukon ända upp till Stewarts
mynning bli isfri. Ända till dess kunde isen på Stewart bara
stiga allt högre och högre. På den växande floden under sig.
Det var osäkert när Yukon skulle gå upp. Tretusen kilometer
längre bort flöt den ut i Berings hav, och det blev
issituationen i Berings hav som skulle avgöra när Yukon kunde
avbörda sig sina miljoner ton is.
Den tolfte maj startade de två männen nedåt floden på
isen. De bar sina sovmantlar, en hink, en yxa och det dyrbara
geväret. Deras plan var att nå fram till den gömda stakbåt
de hade träffat på förut så att de skulle kunna sjösätta den
så fort de mötte öppet vatten och sedan driva ner till Sixty
Mile. Utmattade som de var och utan föda, blev färden
besvärlig och långsam. Det blev allt vanligare att Elijah föll
omkull och var ur stånd att resa sig igen. Ljusan Dag gav av
sin egen styrka för att lyfta honom upp på fötter igen
varefter den äldre mannen automatiskt stapplade vidare ända till
dess han snavade och åter föll omkull.
Den dag de skulle ha nått fram till båten bröt Elijah helt
samman. När Ljusan Dag hjälpte honom upp föll han åter.
Ljusan Dag försökte att hålla honom uppe under det att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
