Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lotteri det hela. Varenda inmutning jag köper är en lott. Och
på några av dom kommer det att bli toppvinster.
Jacob Wilkins stod i den öppna dörren och fnös vantroget.
— Ja, men anta bara, Wilkins, sa Ljusan Dag, att du visste
att det skulle börja regna välling. Va skulle du göra? Du
skulle köpa skedar eller hur? Nå, jag köper skedar. Det
kommer att regna välling däruppe vid Klondyke och dom som inga
skedar har blir utan.
Men Wilkins slängde igen dörren bakom sig och Ljusan
Dag tystnade för att avsluta köpet.
När han kom tillbaka till Dawson höll han visserligen ord
och lade aldrig mer handen vid hacka eller spade, men han
arbetade lika hårt som alltid. Han hade tusen järn i elden
och det höll honom upptagen. Representationsarbetet var
dyrbart och han måste ofta resa ut och inspektera inmutningarna
för att kunna avgöra vilka som skulle få förfalla och vilka
som skulle behållas. Han hade ju själv i sin ungdom, innan
han kommit till Alaska varit en gruvarbetare och brutit guld
ur kvartsgångarna och han drömde ständigt om att finna den
stora malmkroppen. Ett vaskningsläger var tillfälligt det visste
han, men ett kvartsläger det låg kvar och han höll ett tjog
män upptagna med att söka efter det under månader.
Malmkroppen blev aldrig funnen och flera år senare räknade han ut
att forskningarna efter den hade kostat honom femtio tusen
dollar.
Men han spelade högt. Även om hans utgifter var stora
vann han än större. Han chansade, köpte halvparter, delade
med de män han utrustade och gjorde själv utstakningar. Dag
och natt stod hans spann berett och han ägde det snabbaste
spännet, så när ruschen kom igång till ett nytt fynd låg alltid
Ljusan Dag först. Även genom de längsta och kallaste nätter
blåste han på tills han kunde staka ut sin inmutning intill
upptäckarens. På ett eller annat sätt kom han (för att inte tala
om de många värdelösa bäckarna) att besitta egendom vid de
givande bäckarna Sulphur, Dominion, Excelsis, Siwash, Cristo,
Alhambra och Doolittle. De tusenlappar han vräkte ut kom
tillbaka som tiotusende. Männen vid Forty Mile i berättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>