Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historien om hans två ton mjöl och försökte räkna ut vad
han tjänat på dem och deras beräkningar kom upp till mellan
en halv och en miljon. En sak visste man säkert, det var att
den halvpart på Eldorado som han köpt för en halv säck mjöl
var värd femhundratusen. Å andra sidan berättades det att när
dansösen Freda kom över bergen i en peterboroughkanot och
förgäves bjöd tusen dollar för tio säckar mjöl sände han henne
mjölet utan att ens träffa henne. På samma sätt sände han tio
säckar mjöl till den katolske prästen som höll på att upprätta
det första sjukhuset i Klondyke.
Hans frikostighet var slösande. Andra kallade den vansinnig.
Vid en tid då han satsade på sin aning och fick in en halv
miljon för en halv säck mjöl var det rena galenskapen att ge
hela tjugo säckar till en dansös och en präst. Men det var
hans sätt. Pengarna var bara jetonger. Det var spelet som var
av betydelse för honom. Det att han ägde miljoner gjorde
honom inte annorlunda, han spelade bara än mer passionerat.
Måttlig som han alltid varit, utom under sällsynta tillfällen,
drack han än mindre nu när han hade medel till en
oändlighet av drickande och hade spriten bredvid sig. Den största
förändringen bestod i att han inte längre lagade maten själv
utom när han låg ute på resor. En utsliten gammal
grovarbetare levde tillsammans med honom i hans timmerstuga och
lagade maten åt honom. Men det var fortfarande samma kost,
fläsk, bönor, sviskon, torkad frukt och ris. Han var fortfarande
klädd på samma sätt som förr, overaller, knästrumpor,
mocka-siner, flanellskjorta och filtrock. Han började inte röka
cigarrer, som även de billigaste kostade mellan en halv och en
dollar styck. Han var fortfarande nöjd med samma gamla Bill
Durhamtobak och handrollade majspapperscigarretter.
Visserligen hade han flera hundar och betalade omåttliga priser för
dem. Men de var ingen lyx, de var nödvändiga för affärerna.
Han behövde hög fart när han reste och när han drog iväg
under en rosch. Och det var också därför han hade anställt en
kock. Han var alltför upptagen för att hinna laga mat åt sig
själv, det var alltihop. Det var dålig affär att slösa tid på att
göra upp eld och koka vatten när man spelade om miljoner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
