Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 11 - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dergång vintern 1891. Kort sagt, den man som mer än ett
dussin andra män sammantagna fängslade chechaquoernas
fantasi.
Han hade så fruktansvärt lätt att få reklam om sig. Vad
han än gjorde, oavsett hur spontant eller tillförlitligt, kom
alltid att uppfattas av folkfantasin som underbart. Och hans
senaste bedrift var alltid på männens läppar, vare sig den
bestod i att han var den förste i den hj ärtslitande ruschen mot
Danish Creek eller att han slagit ihjäl den jättestora skalliga
grisslybj örnen vid Sulphur Creek eller att han hade vunnit
kajaktävlingen på drottningens födelsedag efter det han varit
tvungen att hoppa in i loppet i sista ögonblicket då
surdegarnas representant inte visat sig. Det var på det sättet han nere
på Moosehornkrogen en kväll gjorde upp med Jack Kearns och
spelade det länge sedan lovade pokerspelet. Himmelen och
klockan åtta på morgonen sattes som gränser och vid slutet hade
Ljusan Dag vunnit tvåhundratrettiotusen dollar. För Jack
Kearns som vid detta laget var mångmiljonär var denna förlust
inte så allvarlig. Men hela samhället hisnade över insatsernas
storlek och varenda en av det dussintal journalister som låg
där sände ut en sensationell artikel.
KAPITEL 12
Trots sina många inkomstkällor hade Ljusan Dag på grund
av sina ständiga investeringar ont om kontanter denna första
vinter. Den ovaskade guldsanden som töades upp nere vid
ur-bergsgrunden och hissades upp till ytan frös ögonblickligen.
Därför vars hans stora lager som innehöll miljoner oåtkomliga.
Inte förrän solen kom åter, tinade upp sandhögarna och smälte
vatten att vaska dem i, kunde han komma åt det guld de
innehöll. Då fann han sig sitta med ett guldöverflöd, deponerade
det i de två nyupprättade bankerna och blev ögonblickligen
belägrad av personer och grupper som ville att han skulle satsa
sitt kapital i deras företag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
