Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen på Bonanza ovanför den första fyndorten. Alla visste
ju att gamla Doolittles dotter Bertha var fullkomligt
vansinnigt kär i honom. Men när han själv fick sjukdomen så hade
det varit från hustrun till Guggenhammers store gruvexpert
överste Walthstone. Resultatet — tre fall av vansinne.
Dart-worthy sålde sin inmutning för en tiondedel av dess värde,
den stackars kvinnan offrade sitt goda rykte och sin lugna vrå
i samhället och flydde tillsammans med honom i en öppen
båt utför Yukon och överste Walthstone började förfölja dem
i en annan öppen båt, mordlysten och hämndgirig. Hela denna
överhängande tragedi hade fortsatt utför den leriga Yukon,
passerat Forty Mile och Circle och försvunnit i vildmarkerna.
Men så var det, det var kärleken, den rev upp mäns och
kvinnors liv, den drev dem mot förintelse och död, den vände upp
och ned på allt som var förståndigt och hänsynsfullt, den
gjorde anständiga kvinnor till fnask och självmördare, och gjorde
skurkar och mördare av män som ditintills alltid varit
renhåriga och bra.
För första gången i sitt liv förlorade Ljusan Dag jämvikten.
Han var allvarligt och öppet uppskrämd. Kvinnorna var
förfärliga varelser och kärleksbacillen frodades med förkärlek i
deras närhet. Och de var så hänsynslösa, så utan fruktan. De
skrämdes inte av vad som hänt med Oskulden. De höll ut sina
armar efter honom mer förföriskt an någonsin. Även om man
bortsåg från hans förmögenhet och bara såg till honom som
man, lite mer än trettio år, oerhört stark och med lika gott
utseende som humör, var han ett eftertraktat pris för en
normal kvinna. Och när man till hans naturliga företräden lade
den romantik som låg i hans namn och den enorma
förmögenhet han besatt mätte honom praktiskt taget varje fri kvinna
med uppskattande och lyckliga blickar. För att inte tala om
dem som inte var fria. Andra män skulle kanske ha blivit
bortskämda av detta och förlorat huvudet, men det enda
resultatet för hans del blev att han var än mera rädd. Därför avslog
han nästan alla inbjudningar till hem där han kunde träffa
kvinnor och gick i stället till ungkarlshem och Moosehide
Saloon som inte hade någon danssalong.
4* — Kungen av Klondyke
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
