Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inte bara de tre andra var övertygade om detta utan Ljusan
Dag själv visste det också. Han var fast besluten att döda
dem om han inte fick sina pengar. Det var inte lätt att så
här på en gång få fram tio miljoner dollar i sedlar och det
blev plågsamma dröjsmål. Ett dussintal gånger kallades mr
Howison eller chefsbokhållaren in i rummet. Då låg pistolen
i Ljusan Dags knä täckt av en tidning och vanligtvis höll han
då på att rulla eller tända sina bruna majspapperscigarretter.
Men till slut var det klart. En resväska hämtades upp från den
väntande bilen av en av kontoristerna och Ljusan Dag låste
den när den sista sedelbunten stoppats ned. Han stannade vid
dörren för att säga sina sista ord.
— Det finns tre saker jag vill säga er. När jag går ut ur
det här rummet är ni alla fria att handla och jag vill bara
varna er lite för vad ni kan komma att göra. För det första
ingen arresteringsorder på mig. Uppfattat? Dom här pengarna
är mina och jag har inte stulit dom från er. Om det blir känt
hur ni svindlade mig och hur jag kvittade det, då blir det ett
jävla stort skratt. Ni har inte råd att man skrattar åt er.
Dessutom, om ni nu när jag har fått tillbaks den insats ni
stal från mig låter arrestera mig och stjäl den igen, då
kommer jag att skjuta ner er. Och jag kommer att träffa. Inga
såna där lättskrämda kräk som ni kan klara av Ljusan Dag inte.
Om ni vinner nu, förlorar ni i alla fall och det kommer
för-banne mig att bli en hel del oväntade begravningar i den
här byn. Se mig i ögonen bara, så fattar ni att jag menar vad
jag säger. Kvittona och talongerna där på bordet. Dom är
era. Adjö.
När dörren stängdes bakom honom rusade Nathaniel
Let-ton fram till telefonen. Dowsett gensköt honom.
— Vad tänker ni göra? frågade Dowsett.
— Polisen. Det är ju rena rånet. Jag finner mig inte i det.
Det säger jag, jag finner mig inte i det.
Dowsett log sammanbitet, men samtidigt pressade han ner
den magre bankiren i sin stol.
— Vi får tala om det, sa han och i Leon Guggenhammer
fann han en ivrig bundsförvant.
5* —- Kungen av Klondyke
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
