Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde de allianser och rånade varandra på det hopsamlade
rovet. Detta var förklaringen på Holdsworths
femtiotusendol-larraid mot honom och den tiomil jonersraid Dowsett, Lettoni
och Guggenhammer försökt. Och när han gjorde sin raid mot
Panama Mail hade han gjort exakt detsamma. Nä, ansåg han,
det var i alla fall mer sportsmässigt att råna rånare än att råna
de fattiga, dumma arbetarna.
På detta sätt tog Ljusan Dag i besittning hela den position
och den uppgift som en det tjugonde århundradets
övermänniska hade och det utan att ha läst filosofi. Han fann att om
man bortsåg från ytterst sällsynta och hart när mytiska
undantag, gavs det ingen noblesse oblige hos affärernas eller
finansens övermänniskor. Som en klipsk handelsresande uttryckte
det i ett middagstal på Alta-Pacific: »Det finns hederlighet
tjuvar emellan och det är det som skiljer dem från hederliga
människor.» Det slog huvudet på spiken. Dessa moderna
övermänniskor var egentligen tarvliga banditer, som lyckades i hela
sin fräckhet att till sina offer predika budorden om rätt och
orätt som de själva aldrig brydde sig om. Hos dem gällde
ett löfte bara så länge som man kunde tvingas att hålla det.
Du skall icke stjäla var ett bud som bara gällde för den ärlige
arbetaren. De själva, övermänniskorna, stod ovanför sådana
budord. Visst stal de, och de ärades av sin omgivning i
proportion till stöldernas storlek.
Ju längre Ljusan Dag fortsatte spelet, ju klarare blev läget.
Trots att varje rånare gärna ville råna varje annan rånare var
bandet väl organiserat. Det kontrollerade praktiskt taget hela
samhällets politiska maskineri, från lokalpolitikern till
Förenta staternas senat. Den stiftade lagar som gav dem
privili-gium att stjäla. Det åstadkom lagarnas efterlevnad genom
poliser, sheriffer, milis, stående här och domstolar. Det hela
fungerade perfekt. Det enda allvarliga hotet mot en
övermänniska kom från någon annan av övermänniskorna. Den stora
dumma folkmassan betydde ingenting. Den bestod av så
underhaltigt material att även det öppnaste bedrägeri lurade den.
Övermänniskan drog i snörena och när det blev alltför
monotont att stjäla från arbetarna rånade de varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
