Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ljusan Dag var filosofisk men var ingen filosof. Han hade
aldrig läst böcker. Han var en skarp, praktisk människa och
hade inte den ringaste avsikt att läsa böcker. Han hade levat
det enkla, självklara liv där det inte funnits något behov av
böcker och nu såg han detta komplicerade liv lika enkelt. Han
såg tvärs igenom dess bedrägeri och förljugenhet och fann det
lika elementärt som det han levat vid Yukon. Människorna
var gjorda av samma material. De hade samma längtan och
samma känslor. Finanslivet var bara poker i stor skala. De
som spelade i det var de män som kunde göra stora insatser.
Arbetarna var de som slet för att få käk. Han såg spelet efter
eviga regler och han deltog själv i det. Han upprördes inte
av den stora fåfängligheten hos en hel mänsklighet,
organiserad och lurad av ett gäng banditer. Det var naturens egen
ordning. Praktiskt taget all mänsklig strävan var fåfäng. Han
hade sett så mycket av det. Hans kompisar som svultit ihjäl vid
Stewart. Hundratals av de första pionjärerna hade inte lyckats
muta in vid Bonanza eller Eldorado under det att svenskar
och chechaquos hade kommit dit och av blind slump stakat ut
miljoner åt sig. Livet var sådant, och även under de bästa
omständigheter var livet grymt. Under civilisationen fortsatte
människor att stjäla för att de var skapta på det viset. De stal
på samma sätt som katter klöste, svält klämde till eller kyla bet.
På det sättet blev Ljusan Dag en framstående finansman.
Han gick inte in för att svindla arbetarna. Det var inte bara
så att han inte hade hjärta till det utan därför att han inte
riktigt tyckte det var sportsmannalikt. Arbetarna var så lätta
att handskas med, så dumma. Det var som att slakta feta,
ordentligt gödda fasaner som han hört skulle finnas i engelska
naturskyddsområden. Det som för honom var sport var att
ligga på lur efter de framgångsrika rövarna och ta deras rov
från dem. Det gav glädje och spänning och ibland kämpade
de emot som fan själv. Som gamla dagars Robin Hood stal
Ljusan Dag från de rika och gav en del av sitt rov åt de
fattiga. Men han idkade välgörenhet på sitt eget sätt! Det
massutbredda mänskliga eländet angick honom inte. Det var
en naturlig beståndsdel av den eviga världsordningen. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
