Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågat honom hur han kände sig hade han bara svarat att han
trivdes. Han var omedveten om den mäktiga dragningskraft
naturen hade på hans stadsuppruttnade kropp och själ, mäktig
just därför att han härstammade från ett oändligt förflutet av
vildmarksbor under det att han själv blott hade den allra
tunnaste fernissa av civilisation över sig.
Det fanns inga hus på krönet av Sonoma Mountain och helt
ensam under Kaliforniens azurblå himmel höll han nu in
hästen på toppens sydspets. Han såg öppet betesland genomskuret
av skogbevuxna raviner, och landet som sträckte ut sig mot
syd och ost under hans fötter sjönk i veck på veck i kulle
på kulle från nivå till nivå ner mot botten av Petumadalen som
var platt som ett biljardbord, en pappskiva med geometriskt
utlagda åkermarker. Längre bort mot väster sträckte sig
bergskedja efter bergskedja med purpurfärgade dimmor i sina
dalgångar och bortom den allra sista bergskedjan skymtade Stilla
havets glittrande silverglans. Han vände hästen och såg ut
över väster och norr, såg från Santa Rosa till Mount S:t
Helena och vidare åt öster mot den buskbeväxta bergskedja
som stängde utsikten mot Napadalen. Här såg han halvvägs
upp på östra sidan av Sonomadalen ett ärr i slänten som han
först trodde var en gruvas slagghög, men när han kom ihåg
att han var i guldförande land slog han åter bort intresset
för det och fortsatte att blicka ut mot sydväst, där han tvärs
över San Pablobuktens vattenyta kunde se Mount Diabolos
tvillingtoppar skarpt och avlägset. I söder låg Mount Tamalpais
och — ja, så var det verkligen — nittio kilometer därborta
där Stilla havets vindar svepte in genom Golden Gate låg San
Franciscos rök som ett lågtsvävande disband över himlen.
— Jag har inte sett så mycket land på en gång på lång,
lång tid, tänkte han högt.
Han ville inte ge sig iväg och det tog honom ännu en
timme innan han lyckades slita sig bort och börja arbeta sig
utför berget. Bara för ro skull tog han en ny väg ner och
det var sen eftermiddag när han kom tillbaka till de skogiga
kullarna. På krönet av en av dem såg hans skarpa ögon en
grön nyans som skarpt skillde sig från allt vad han sett den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
