Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagen. Han iakttog den en stund och kom fram till att den
bestod av tre cypresser och han visste att endast en
män-miskohand kunde ha planterat dem däruppe. Driven av en
rent pojkaktig nyfikenhet beslöt han sig för att undersöka det.
Den här kullen var så brant och så tätt skogbevuxen, att han
tvangs sitta av och ta sig uppåt till fots och ibland fick han
till och med krypa på alla fyra och kämpa hårt för att ta sig
fram genom den snåriga undervegetationen. Plötsligt kom han
fram till de tre cypresserna. De var inneslutna av en
staketfyrkant. Han kunde se att staketvirket var tillyxat för hand.
Innanför det låg två barngravar. Två brädlappar, också de
gjorda för hand, berättade hela historien: Lille David, född
1855, död 1859 och Lilla Lilly, född 1853, död 1860.
— Stackars småungar, muttrade Ljusan Dag.
Gravarna visade spår av att nyligen ha blivit ansade. Vissna
buketter av vildblomster låg på dem och texten på
brädlapparna var nymålad. Vägledd av dessa tecken såg sig Ljusan
Dag om efter en stig och fann en som ledde nedför den andra
sidan av kullen. Han gick runt kullens fot, kom fram till sin
häst och red vidare till bondgården. Röken steg från dess
skorsten och han kom snabbt i samspråk med en nervös, mager
ung man som, enligt vad han hörde, bara arrenderade stället.
Hur stort det var? Omkring hundrafemtio tunnland även om
det verkade vara större. Det berodde på att stället inte hade
någon regelbunden form. Visst, det omfattade också lertaget och
dess gräns mot den stora ravinen var ett par kilometer lång.
— Ni förstår, sa den unge mannen, det här är så
söndertrasat att när man började odla upp den här landsdelen så
köpte farmarna upp den bra jorden ända upp till dess gräns.
Det är därför alla rågångar är så sågtandade och trasiga.
Visst, han och hans fru lyckades överleva utan att slita
alltför hårt. Man behövde inte betala så stort arrende. Ägaren
Hillard levde på inkomsterna från lertaget och sen hade han
stora jordbruk och vinodlingar nere i dalen. Tegelbruket
betalade tio cent kubikmetern för lera. Bitvis var stället ganska
hyggligt. Där man ordnat upp det som i köksträdgården och
vinodlingen, annars var det inte vidare värt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
