Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dom, matat dom och uppfostrat dom. Kom och titta på
brunnen.
— Den är verkligen fantastisk, sa Ljusan Dag när han
vederbörligen inspekterat och provsmakat.
Husets interiör var överraskande. Eftersom all matlagning
försiggick i det lilla köksskjulet utgjordes hela stugan av ett
enda stort vardagsrum. Ett stort bord mitt i rummet var
hemtrevligt översållat av böcker och tidskrifter. All tillgänglig
väggyta från golv till tak var täckt av proppade bokhyllor.
Ljusan Dag trodde att han aldrig någonsin sett så mycket
böcker på en gång. På furugolvet låg vildkattsskinn, hjortskinn
och tvättbjörn.
— Sköt och garvade dom själv, framhöll Ferguson med
stolthet.
Rummets stolthet var dock den stora öppna spisen, uppmurad
av grova stenar och block.
— Den byggde jag själv, sa Ferguson. Och Gud vilket drag
det är i den. Aldrig en rökstrimma utom i rökgången även
under den värsta sydost.
Ljusan Dag charmerades och förundrades av den lille
mannen. Varför gömde han sig härinne i busklandet, han och
hans böcker? Han var inget dumhuvud, det märkte man. Det
hela bar en känsla av äventyr. Och när Ljusan Dag tog emot
sin värds inbjudan att stanna till middag var han halvt om
halvt beredd att finna att den lille mannen var en råkostätare
eller någon annan sorts hälsofantast. Vid måltiden när de åt
curry-ris med harstuvning (haren skjuten av Ferguson) talade
de om det och Ljusan Dag fann att den lille mannen alls inte
hade några fixa matidéer. Han åt allt det han tyckte om och
så mycket han ville och undvek bara sådana sammansättningar
som han av erfarenhet visste inte skulle tålas av hans
matsmältningsorgan. Då antog Ljusan Dag att han kanske fått
religion på hjärnan, men hur han än fiskade under samtal
rörande de mest skiftande ämnen kunde han inte finna minsta
tecken till underligheter eller ovanligheter. När de hade diskat
upp, torkat och ställt undan och satt sig för en rök ställde
därför Ljusan Dag sin fråga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
