Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hörni Ferguson, ända sen vi sågs har jag försökt lista
ut vad det är för fel på er, men fan ta mig om jag har hittat
någon lös skruv. Vad gör ni här egentligen? Varför kom ni
hit? Vad arbetade ni med innan ni gav er iväg hit? Berätta
lite om er själv.
Ferguson visade tydligt hur glad han var över frågorna.
— För det första så gick doktorerna till sist så långt att
de gav upp hoppet om mig. Dom gav mig i bästa fall ett par
månader att leva och det efter att jag legat på sanatorium och
rest till Europa och försökt bo på Hawaii. Dom försökte med
elektricitet och gödningskurer och fastor. Jag har fått rida
varenda en av deras vetenskapliga käpphästar. Dom höll mig
fattig med sina läkarräkningar och hela tiden blev jag bara
sämre. Det var två fel med mig, jag var svag från födseln och
jag levde onaturligt. Alltför mycket arbete och ansvar och för
många påfrestningar. Jag var redaktör för Times-Tribune.
Ljusan Dag hajade till för Times-Tribune var den största
och den mest inflytelserika tidningen i San Francisco och det
hade den alltid varit.
— Och jag stod inte ut med påfrestningarna. Naturligtvis
gjorde kroppen uppror, och hjärnan också för den delen. Den
måste stöttas med whisky och det mådde den lika illa av som
min mage och min kropp för övrigt mådde illa av att bo på
klubbar och hotell. Det var det som var felet med mig. Jag
levde alldeles fel.
Han ryckte på axlarna och drog eftertänksamt några bloss
på sin pipa.
— När läkarna gav upp avvecklade jag mina affärer och
gav läkarna på båten. Det var för femton år sen. Jag hade jagat
här ute när jag var grabb och hade sommarlov från mitt college
och då när jag var helt på botten, kände jag en längtan efter
att ge mig iväg tillbaka ut på landet. Så jag slutade, gav upp
allting helt och hållet och kom att bo i Måndalen, det är
indianernas namn på Sonoma Valley, ni vet. Under det första
året bodde jag i skjulet, sen byggde jag stugan här och lät
sända efter mina böcker. Dessförinnan hade jag aldrig vetat
vad det ville säga att vara lycklig, inte heller hur det var att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
