Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara frisk. Se på mig nu. Skulle man kunna tro att jag var
fyrtiosju.
— Inte en dag över fyrtio skulle jag tro, sa Ljusan Dag.
— Men den dag jag flyttade ut hit såg jag ut som om jag
var sextio, och det är femton år sen.
De fortsatte att tala och Ljusan Dag fick se världen från
en ny synvinkel. Här var en man som varken var bitter eller
cynisk, som skrattade åt stadsborna och kallade dem dårar.
En man som inte brydde sig om pengar och som länge sen
hade förlorat sitt maktbegär. Han talade fränt om stadsbornas
vänskap.
— Vad gjorde alla dom där vännerna man hade. Kompisar
som man varit hur nära som helst under många år i
klubbarna. Jag var inte skyldig någon någonting och när jag gav
mig iväg så fanns det inte en av dom som ens sände mig en
rad och sa: Hur har du det, gamle vän? Kan jag hjälpa dig
med någonting? Det enda dom sa om mig under flera veckor
var: Vart har Ferguson tagit vägen? Sen blev jag bara en
hågkomst, ett minne. Och varenda en av dom visste i alla fall att
jag bara hade haft min lön att leva på och att jag alltid levt
på förskott dessutom.
— Men vad gör ni nu? frågade Ljusan Dag. Ni måste ju
ha pengar för att kunna köpa kläder och tidningar.
—- En veckas eller en månads arbete då och då. Plöja på
vintern eller skörda druvor på hösten och det finns alltid
något jobb hos farmarna under sommaren. Jag behöver inte
så mycket, så jag måste inte arbeta så mycket. Största delen av
tiden håller jag på och pysslar här på tomten. Jag skulle kunna
brödskriva för tidningar och tidskrifter, men jag föredrar att
plöja och delta i druvskörden. Titta på mig bara och ni förstår
varför. Jag är stenhård. Och jag tycker om att arbeta. Men
det säger jag er, man måste lära sig det. Det är underbart
när man lärt sig plocka druvor en hel dag igenom och sen
kunna komma hem på kvällen med den där sköna tröttheten
istället för att vara ett utmattat vrak. Den här spisen, dom
stora stenarna, när jag byggde den var jag en vekling,
blodfattig, alkoholiserad. Stark som en hare och med ungefär en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
