Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 11 - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Är han inte stilig va? Har ni någonsin sett nigot
liknande? Det är den finaste häst jag någonsin ridit och jag har
suttit på ett par hästryggar i mina dar.
Bob hade vänt på huvudet och gned honom kelet med
nosen, Ljusan Dag sa till honom:
— Adjö med dig din tjurskalle. Vi ses igen nästa
söndagmorgon och ta du bara med dig alla dina trick, du ditt lilla
helvete.
KAPITEL 12
Hela den veckan märkte Ljusan Dag att han var nästan lika
mycket intresserad av Bob som av Dede och eftersom han inte
höll på med några större affärer för ögonblicket, var han
antagligen mer intresserad av dem än av affärsspelet. Bobs
trick att snurra runt funderade han speciellt mycket på. Att
bemästra det var den viktiga frågan. Om man bara tänkte sig
att han kom att möta Dede uppe i bergen och genom någon
lycklig tillfällighet kom att få rida bredvid henne, då skulle
Bobs plötsliga snurrande verkligen vara både pinsamt och
förvirrande. Inte hade han någon särskild lust att hon skulle få se
honom hänga med armarna om Bobs hals inte. Att å andra
sidan plötsligt kasta om och rida ifrån henne i vild galopp
under sporrhugg och pisksnärtar skulle inte vara vidare bra
det heller.
Vad han verkligen behövde var en metod som kunde göra
det möjligt för honom att förebygga dessa blixtsnabba
vändningar. Han måste hejda hästen innan den kom runt. Med
tyglarna kunde han inte göra det, inte heller med sporrarna.
Återstod blott ridpiskan. Men hur skulle det göras? Den
veckan var han ofta tankspridd. När han i verkligheten satt i sin
kontorsstol satt han i fantasin på sin underbara kastanjebruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
