Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
situation som man måste ta hänsyn till. Jag arbetar åt er. Och
det är inte vad ni tror eller vad jag tror utan vad andra
personer tror. Och det behöver man väl inte säga mer till er om,
för det vet ni själv.
Hennes kalla sakliga tal gjorde henne inte rättvisa —
Ljusan Dag tyckte så i alla fall när han såg hennes oroande
kvinnlighet, hennes figurs rundningar, barmen som steg och föll
och färgen som nu brann i hennes kinder.
— Jag är ledsen om jag skrämt bort er från er vanliga
ridplats, sa han lite mållöst.
— Inte har ni skrämt mig, svarade hon med glöd. Jag är
inte en dum liten barnunge. Jag har skött mig själv länge nu
och det har jag gjort utan att låta mig skrämmas. Vi var
tillsammans två söndagar och jag är övertygad om att jag inte
lät mig bli rädd vare sig för Bob eller för er. Det är inte det
det rör sig om. Jag är inte rädd för att ta vara på mig själv.
Men världen envisas med att vilja ta vara på en den med. Det
är det hela. Det är vad världen skulle säga om mig och min
arbetsgivare om vi regelbundet möttes och red omkring uppe
i bergen om söndagarna. Det är konstigt, men så är det. Jag
skulle kunna rida omkring med en av kontoristerna utan att
någon sa någonting, men med er — nej.
— Men världen vet inte och den behöver ingenting veta
heller, ropade han.
— Vilket på sätt och vis bara gör det hela värre. Inte ha
någonting att skämmas för och ändå smyga omkring på
bakvägar med en känsla av att göra någonting skamligt. Det skulle
vara finare och bättre om jag helt öppet...
— tog och åt lunch med mig en dag, sa Ljusan Dag som
nu anade sig till hennes tankegång.
Hon nickade.
— Det var inte just det jag tänkte på, men det kan gå
lika bra. Jag skulle föredra att göra någonting helt skamlöst
och låta alla känna till det hellre än att göra någonting i smyg
som blev upptäckt. Jag menar ju inte att jag ber om att bli
bjuden på lunch, la hon till med ett leende, men jag är säker
på att ni förstår min inställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
