Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela våningar i den enda moderna affärsbyggnad som fanns i
staden, den enda byggnad man inte skulle behöva riva, som
Ljusan Dag uttryckte det. Där fanns avdelning efter avdelning,
tjoget fullt och hundratals stenografer och kontorister. Som
Ljusan Dag sa till Dede:
— Jag har nu fler bolag än man orkar hålla räkning på.
Där är Alameda & Contra Costa Land Syndikate, Consolidated
Street Railways, Yerba Buena Ferry Company, United Water
Company, Piedemont Realty Company, Fairwiew and Portola
Hotel Company och ett halvt dussin till som jag måste slå upp
i anteckningsboken för att komma ihåg, där ha ni Piedemont
Laundry Farm, och Redwood Consolidated Quarries. Jag
började med att ta hand om stenbrottet och sen höll jag bara på
tills jag fick dom allihop. Och mitt storvarv har jag inte ens
skaffat ett namn på ännu. Jag märkte ju att jag måste ha färjor
och då beslöt jag mig för att låta bygga dom själv. Dom
kommer att vara klara när piren är klar att ta emot dom. Det här
är banne mig bättre än poker. Och så har jag haft glädjen att
få klämma åt rövarhopen också. Gangsterna från vattenbolagen
skriker än. Dom klippte jag verkligen i solar plexus. Dom var
ju nästan färdiga när jag kom och gjorde slut på dom.
— Men varför hatar ni dom så mycket? frågade Dede.
— För att dom är såna fega kräk.
— Men ni själv spelar ju samma spel ni.
— Ja, men inte på samma sätt. Ljusan Dag såg tankfullt på
henne. När jag säger fega kräk, då menar jag just precis det
— fega kräk. Dom låtsas vara spelare och ändå finns det inte
en på tusen av dom som har ryggrad nog att vara spelare.
Dom är bara bluff. Små harpaltar som ger sig ut för att vara
stora stygga vargar. Dom sätter iväg och lovar alltid att slita
sönder och sätta i sig något företag men så fort det börjar dra
ihop sig till allvar så vänder dom baken till och sticker sig
undan i buskarna. Se bara hur det går till. När storkillarna
ville sälja ut Little Copper på börsen så sände dom upp Jakey
Fallow till New Yorkbörsen och han skrek: »Jag köper rubbet
av Little Copper för femtiofem.» Då stod Little Copper i
femtiofyra. På en halvtimme hade dom där hararna — finansmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
