Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framvuxen ur det komiska i situationen. Med varje ögonblick
tycktes den henne allt festligare. Hon kände sig som en som
upplevt den fullkomliga paniken, mördarens fotsteg närmat
sig, men som sedan upptäckt att det bara var en oskyldig
förbipasserande som ville veta hur mycket klockan var.
Ljusan Dag var den som snabbast kunde börja handla.
— Visst vet jag att jag är en idiot, sa han. Jag antar jag
sätter mig. Var inte rädd för mig, miss Mason. Jag är inte
vidare farlig i verkligheten.
— Jag är inte rädd, svarade hon med ett leende under det
att hon själv sjönk ner i en stol som stod bredvid hennes
sykorg. Ljusan Dag såg att det flödade någonting vitt och
spets-prytt fram ur den.
— Men jag måste erkänna att ni fick mig att haja till ett
ögonblick.
— Det är lustigt, suckade Ljusan Dag nästan sorgset. Här
är jag. Jag är stark nog att böja ihop er och slå knut på er.
Jag som är van att få min vilja fram mot människor och djur
och allting och jag sitter här i stolen svag och from som ett
lamm. Ni kan verkligen få mig mjuk.
Dede sökte förgäves efter ett svar på hans yttrande. Hennes
tankar följde henne inte. Istället sysslade det med innebörden
av hans sätt att mitt i ett våldsamt frieri plötsligt stiga åt sidan
för att göra ovidkommande anmärkningar. Det var mannens
säkerhet som gjorde intryck på henne. Han litade på att han
skulle få henne, att han hade råd att göra ett avbrott mitt i
allting för att tala allmänt om kärleken och dess verkningar.
Hon märkte att hans hand omedvetet stacks ner i kavajfickan
där hon visste att han förvarade sin tobak och sina
cigarrettpapper.
— Ni får gärna röka om ni vill, sa hon.
Han drog upp sin hand ur fickan som om han bränt den.
— Nej, jag tänkte inte på att röka. Jag tänkte på er. Vad
kan en karl göra när han vill ha en kvinna annat än fria till
henne? Det är allt jag gör. Jag kan inte göra det på ett flott
sätt. Det vet jag. Men jag kan tala rakt ut och det räcker för
mig. Jag vill verkligen ha er. Ha er riktigt, miss Mason. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
