Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryck på hans känsla och uppfattningsförmåga. Han hade alltid
tänkt mycket på att hon var ytterst kvinnlig, hennes figur,
hennes hår, hennes ögon, hennes röst och hennes fågellikt
skrattande sätt hade bidragit till detta. Men här i hennes egen
bostad när hon var klädd i en lång, tätt åtsmitande klänning var
hennes kvinnlighet uppseendeväckande. Han hade varit van
att se henne bara i strikta skräddarsydda dräkter eller i
riddräkt av manchestersammet och han var inte förberedd på
denna nya uppenbarelse. Hon verkade så mycket mjukare, så
mycket formbarare, ömmare och böjligare. Hon var en del av
denna atmosfär av tystnad och skönhet. Hon passade in i den
liksom hon passat in i den strikta kontorsmiljön.
— Vill ni inte sitta ner? upprepade hon.
Han kände sig som ett djur som svultit länge. Hans hunger
efter henne forsade upp inom honom och han glupade i sig
den utsökta matbit som ställts fram för honom. Här fanns
inget tålamod och ingen diplomati. Den rakaste och mest
direkta vägen var honom lång nog bara den. Och den minst
lyckade han kunnat välja.
— Hör hit, sa han med en stämma som skalv av passion.
Det finns en sak som jag inte vill göra och det är att fria till
er på kontoret. Det är därför jag kommit hit. Dede Mason,
jag vill ha er. Jag vill bara ha er.
Under det att han talade steg han fram mot henne, hans
svarta ögon brann med klar eld, hans upphetsade blod gjorde
hans ansikte mörkt.
Så häftigt störtade han fram mot henne att det var knappt
att hon hann skrika till av ofrivillig rädsla och ta ett steg
tillbaka samtidigt som hon tog fast en av hans händer när han
försökte omfamna henne. I motsats till honom hade allt blod
plötsligt lämnat hennes kinder. Den hand som hade avvärjt
hans hand och fortfarande höll fast den skakade. Hon släppte
sitt tag och hans hand föll ned utmed hans sida. Hon ville
säga någonting, göra någonting för att komma ifrån
situationens obehag, men hon kunde inte komma på någon intelligent
tanke eller handling. Det enda hon kände var lust att skratta.
Denna skrattlust var dels hysterisk men dels också spontant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
