Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom allteftersom de förökade sig, som förbjöd honom
att vinna denna flicka som arbetade för nittio dollar i
månaden.
Vad var det som var bäst? frågade han sig själv. Allt detta
var ju Dedes egna tankar. Det var vad hon hade menat när hon
bad att han skulle göra bankrutt. Han höll upp sin brottsliga
högerhand. Naturligtvis var den inte densamma som förr. Det
var självklart att hon inte kunde älska den handen och den
kroppen så som hon hade älskat den starka rena handen och
den starka rena kroppen för många år sedan. Han tyckte inte
själv om den här handen och den här kroppen. En ung
gröngöling hade kunnat ta sig friheter mot dem. De hade tappat
formen åt honom. Han satte sig häftigt upp. Nej! Vid Gud!
det var han själv som tappat formen. Han hade slängt bort sin
egen form. Han hade slängt bort Dede. Hon hade rätt. Rätt
tusen gånger om. Och hon hade förnuft gott nog att inse det
och förnuft nog att vägra att gifta sig med en penningslav,
med ett whiskyuppfrätt as.
Han klev upp ur sängen och såg på sig själv i den höga
spegeln på garderobsdörren. Han var inte vacker att se på.
De förr så asketiska kinderna var borta. Kinderna var tunga
och tycktes dras ner av sin egen tyngd. Han letade efter dessa
grymma drag som Dede hade talat om och han fann dem och
hårdheten i ögonen, ögon som var grumliga efter alla
kvällens cocktails. Efter månader och år av drinkar. Han såg de
tydligt utmärkta påsarna som syntes under ögonen och de gav
honom en chock. Han rullade upp pyjamasärmarna. Inte
underligt att släggkastaren brutit ned honom. Det där var inte
muskler. En stigande flod av fett översvämmade dem. Han tog
av sig pyjamas jackan. Åter chockades han av sin kropps
omfång. Den var inte vacker. Den platta magen hade blivit en
hängbuk. De fasta musklerna över bröstet, axlarna och buken
hade lösts upp till fettvalkar.
Han satte sig ned på sängkanten och genom hans sinne flöt
bilder från hans ungdoms härlighet, allt han uthärdat som
ingen annan kunnat uthärda, de indianer och hundar vilkas ben
han nött ut under de hj ärtslitande färderna över Alaskas vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
