Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der, de styrkeprov som gjort honom till kung över
pionjärernas kraftiga släkte.
Och detta var ålderdom. Sen flöt en ny bild fram för
honom, den gamle mannen han hade mött vid Glen Ellen som
kom uppför sluttningen genom solnedgångens glöd. Han hade
varit vithårig och vitskäggig, åttiofyra år gammal, i handen
hade han burit sitt ämbar med skummande mjölk och i hans
ansikte lyste hela den döende sommardagens frid och lugn. Det
hade varit ålderdom.
— Jajamensan, åttiofyra och piggare än de flesta, kunde
han höra den gamle mannen säga.
— Inte har jag latat mig inte. Jag gick över prärien med
ett oxspann och sköt indianer år femtioett och då var jag
familjefar och hade sju ungar.
Sen kom han att tänka på den gamla gumman uppe i
busk-skogen som pressade druvor i sin bergsdal; på Ferguson den
lille mannen som hade skuttat fram på vägen som en hare.
Han som en gång hade varit redaktör för en stor dagstidning
och som nöjde sig med att bo i buskskogen tillsammans med
sin källa med bergvatten och sina kärleksfullt vårdade och
välskötta fruktträd. Ferguson hade löst sitt problem. En vekling
och en alkoholist som han hade sprungit sin väg bort från
doktorerna och från städernas bönhus och sugit i sig hälsa som
en törstig svamp. Nå, undrade Ljusan Dag, om en sjuk man
som doktorerna hade gett upp hoppet om kunde utveckla sig
till en frisk jordbruksarbetare, vad skulle inte då en man som
han själv som bara var lite fet kunna göra under liknande
förhållanden ? I fantasin såg han sin egen kropp återställd i dess
ungdomliga härlighet och han tänkte på Dede och satte sig
plötsligt på sängkanten nästan skrämd av storheten hos den
idé han plötsligt fått.
Han satt inte stilla länge. Hans hjärna arbetade med hela
sin vanliga stålfjäderliknande säkerhet. Han gick igenom
tanken i alla dess konsekvenser. Det var stort. Större än
någonting han hade stått inför tidigare. Och han hade själv ställt
sig inför det. Tagit itu med problemet med sina egna händer
och vridit och vänt på det. Dess enkelhet gjorde honom för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
