Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjust. Han skrockade över det, fattade sitt beslut och började
klä sig. Mitt under det han höll på att klä sig hejdade han
sig för att telefonera.
Dede var den första han ringde upp.
— Kom inte till kontoret nu på morgonen, sa han. Jag tar
mig ut för att få träffa er ett ögonblick.
Han ringde upp andra. Han beordrade sin bil framkörd.
Till Jones gav han instruktioner om att sända Bob och Wolf
till Glen Ellen. Han överraskade Hegan med att be honom
leta rätt på köpebrevet på Glen Ellen och skriva ut ett nytt i
Dede Masons namn.
— Vem? frågade Hegan.
— Dede Mason, svarade Ljusan Dag orubbligt, det måste
vara något fel på linjen den här morgonen. Dede Mason.
En halv timme senare susade han ut mot Berkeley. Och för
första gången parkerade han den stora röda bilen rakt
utanför huset. Dede erbjöd sig att ta emot honom i salongen, men
han skakade på huvudet och nickade mot hennes rum.
— Därinne, sa han. Det är den enda plats som passar.
När dörren stängdes bakom dem sträckte han ut sina armar
och tog henne i famn. Sen stod han med sina händer på
hennes skuldror och såg ner i hennes ansikte.
— Dede, om jag säger er enkelt och klart att jag kommer
att ge mig iväg upp till den där gården vid Glen Ellen och
att jag inte kommer att ta ett öre med mig och att jag kommer
att slita och släpa för varenda munsbit jag får i mig och att
jag inte kommer att spela ut ett enda kort mer i affärsliasarden,
följer ni med mig då?
Hon gav till ett glatt litet skri och han burrade in henne
tätt mot sig. Men i nästa ögonblick hade hon slingrat sig lös
från honom och stod åter i sin gamla position på en armslängds
avstånd från honom.
— Jag, jag förstår inte, sa hon andlöst.
— Och du har inte svarat på mitt frieri fast jag antar väl
att det inte behövs något svar. Vi ska bara gifta oss så fort
som möjligt och sen ger vi oss iväg. Jag har sänt upp Bob
och Wolf redan. När kommer du att bli klar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
