Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag pengarna gå. Jag skulle hellre vilja ha dej än alla världens
pengar. Åter slöt han henne tätt i sina armar.
— Och jag har ju fått dig Dede. Jag har ju fått dig.
— Och jag vill säga ännu några saker till dig. Jag har
tagit min sista drink. Du gifter dig med en whiskysvamp, men
din man kommer inte att vara det. Han kommer att förändras
till en annan så snabbt att du inte ens kommer att känna igen
honom. Om ett par månader kommer du att vakna en morgon
däruppe i Glen Ellen och märka att du har en fullständig
främling i huset hos dig och då måste du föreställas för honom
en gång till. Du kommer att säga: Jag är fru Harnish, vem
är ni? Och jag kommer att säga: Jag är Elam Harnishs yngre
bror, jag har just kommit ner från Alaska för att övervara
begravningen. Vilken begravning? säger du. Begravningen
av den där odågan, den där spelaren, whiskydrinkaren Ljusan
Dag, den där karlen som dog av fetthjärta förvärvat vid
af-färsspelbordet dag och natt. Visst frun, kommer jag att säga.
han är redan en död sork men jag har kommit för att inta hans
plats och göra er lycklig. Och om ni nu tillåter mig, min fru,
kommer jag bara att släntra ner till ängen och mjölka kon
under det att ni gör i ordning frukost.
Åter fattade han hennes hand och började föra henne mot
dörren. När hon gjorde motstånd böjde han sig ned och kysste
henne gång på gång.
— Jag har verkligen hunger efter dig, gumman min,
muttrade han. Du får trettio miljoner dollar att se ut som trettio
cent.
— Sitt nu ner och var lite förnuftig, uppmanade hon
honom, hennes kinder rodnade och hennes ögon brann mer
gyllene än han någonsin förr hade sett dem.
Men Ljusan Dag var besluten att få det som han ville och
när han satte sig ned så var det vid sidan av henne och med
sin arm runt henne.
— Visst frun, kommer jag att säga, Ljusan Dag var ett rätt
hyggligt kräk men det är bättre att han gått bort. Han slutade
upp med att rulla in sig i sina harfällar och sova i snön och
började bo i ett hönshus i stället. Han drog upp sina ben un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
