Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der sig och slutade att gå och att arbeta och började leva på
martini och skotsk whisky. Han trodde han var kär i er, frun,
och han gjorde sitt bästa, men han älskade sina cocktails mera
och han älskade sina pengar mera och han älskade sig själv
mera och han älskade nästan allting mera än han älskade er.
Och sen kommer jag att säga: Frun, titta bara på mig och se
hur annorlunda jag är. Jag har ingen cocktailtörst och allt jag
äger här i världen är en dollar och fyrtio cent och jag måste
köpa en ny yxa, för den gamla är helt utsliten och jag kan
älska er ungefär elva gånger så mycket som er förra man
kunde. Frun förstår, han blev alldeles för fet. På mig finns
det inte ett enda uns fett. Och jag kommer att rulla upp min
ärm och visa dig och säga: Fm Harnish, efter att ha upplevt
hur det var att vara gift med den där fete gamle
penningpungen har ni väl ingenting emot att gifta er med en mager
ung grabb som jag? Och du kommer bara att klämma fram
en enda tår över gamle Ljusan Dag och luta dig fram mot
mig med en sån där villig glimt i ögat och sen kommer jag
att rodna av skam, för jag är ju bara grabben och sen, ja sen
går jag åstad och gifter mig med min brors änka och gör en
massa jobb under det hon lagar maten.
— Men du har inte besvarat mina frågor, förebrådde hon
honom, när hon rodnande och strålande kom fram från den
omfamning som hade utgjort kulmen på hans berättelse.
— Vad vill du veta då? frågade han.
— Jag vill veta hur allt detta är möjligt. Hur kan du lämna
dina affärer vid en sån här tidpunkt. Vad menar du med att
någonting kommer att hända illa kvickt? Jag... Hon hejdade
sig och rodnade. Jag har ju besvarat din fråga redan.
— Låt oss gå och gifta oss, insisterade han och hans blick
var lika rörande glättig som hans yttrande. Vet du, jag måste
ju lämna plats åt den där unge brodern jag har och jag har
ju inte så lång tid kvar att leva.
Dede gjorde en otålig min och han fortsatte allvarligt:
— Du förstår, det hänger ihop på det sättet, Dede, att jag
har slitit som fyrtio hästar ända sen den här paniken började
och hela tiden har några av dom där tankarna du satte i skallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
