Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade lämnat Dede när hon gick in för att byta om till riddräkt
under det att han hämtade hästarna. Nu höll han dem, Bob
och Mab under det att Wolf låg i skuggan av vattenhon och
såg på. Redan hade två dagar av kaliforniasol gett nytt liv åt
Ljusan Dags fordom bronsfärgade ansikte. Men än varmare
var den glöd som visade sig på hans kinder och som värmde
i hans ögon, när han såg Dede komma ut genom porten med
ridpiskan i handen, klädd i den välkända kjolen av
manches-tersammet och läderdamaskerna som han sett henne förr i
Piedemont. Det var värme och glöd i hennes eget ansikte när
hon svarade på hans blick och såg förbi honom mot hästarna.
Sen såg hon Mab. Men hennes blick kastades tillbaka på
mannen.
— Åh, Elam! flämtade hon.
Det var nästan en bön, men en bön som innefattade tusen
betydelser. Ljusan Dag försökte se fåraktig ut, men hans hjärta
sjöng en alltför vild sång för att han skulle kunna vara enbart
skojfrisk. Allt hade funnits i hennes sätt att nämna hans namn
— förebråelser som förtonades i tacksamhet och allt uppbyggt
av glädje och kärlek.
Hon steg fram och smekte hästen och åter vände hon sig om
och såg på mannen och flämtade:
— Elam!
Och allt som fanns i hennes röst fanns också i hennes ögon
och i dem kunde Ljusan Dag skymta ett djup outgrundligare
och större än något ord eller någon tanke — det outsägbara
undret och mysteriet som könet och kärleken utgör.
Åter försökte han nå de skämtsamma orden men det var ett
alltför stort ögonblick för att till och med kärlekens lekfullhet
skulle kunna tränga sig på. Ingen av dem talade. Hon tog
tyglarna i sin hand och Ljusan Dag böjde sig ner för att ta emot
hennes fot i sin hand. Hon hoppade upp när han lyfte henne
och satt i sadeln. Nästa ögonblick hade han kommit upp i sin
sadel och red bredvid henne, Wolf sprang med sina vanliga
vargsteg framför dem och de red uppför sluttningen som ledde
ut ur staden — två älskande på två kastanj ef ärgade fuxar som
red bort mot sin smekmånad genom den varma sommardagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
