Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ljusan Dag kände sig drucken som av vin. Han var på livets
högsta steg. Högre hade ingen man kunnat och skulle ingen
man kunna klättra. Det var hans dagars dag, hans
kär-lekstid och parningstid och allt kröntes av detta orörda
besittande av en maka som hade sagt Elam! på det sätt hon sagt
det och sett på honom rakt ur sin själ så som hon hade sett på
honom.
De red upp på kullens krön och han såg glädjen växa i
hennes anlete när hon blickade ut över det vackra nya landet.
Han pekade ut en grupp starkt skogklädda kullar bortom de
vajande fälten mogen säd.
— De är våra, sa han. Och de är bara ett smakprov på vår
gård. Vänta bara tills du får se den stora ravinen. Det finns
tvättbjörn därnere och här borta på Sonoma finns det mink.
Och hjort! Hela berget är fullt av dem och jag antar att vi
kan jaga upp en puma om vi verkligen skulle försöka. Och det
finns en liten äng — nej, jag kommer inte att säga ett enda
ord om det till dig. Vänta du bara så ska du själv få se.
De tog av vid grinden där vägen till lertaget gick tvärs över
fälten och båda inandades förtjust den varma doften av moget
gräs som steg mot deras näsborrar. Liksom vid hans första
besök drillade lärkorna sina rika toner och flaxade upp
framför hästarna till dess de nådde skogen och de blomsterströdda
gläntorna, där lärkorna gav plats för skrikorna och
hackspettarna.
— Nu är vi på vår egen mark, sa han när de lämnade
fältet bakom sig. Den sträcker sig över hela landskapet tvärs över
de oländigaste områdena. Vänta bara ska du få se.
Liksom första gången tog han nu av från lertaget och
arbetade sig fram genom skogarna på vänster sida, passerade den
första källan och hästarna flög över de sammanstörtade
resterna av gärdesgården. Härifrån upplevde Dede en ändlös
extas. Vid källan som porlade bland rödvedsträden växte en ny
jättelik vild lilja, som på sin slanka stjälk bar det underbara
molnet av vaxvita klockor. Denna gång satt han inte av utan
red före mot den djupa ravinen där strömmen hade grävt sig
väg mellan kullarna. Här hade han varit i arbete och nu ledde
11* — Kungen av Klondyke
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
