Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan värld, för nu var de i en klunga sammetsstammade
unga madronoträd och de såg ut över den öppna och
sol-dränkta sluttningen, tvärs över det bugande gräset mot
drivorna av blå och vita kärleksblomster som täckte den lilla
ängen på båda sidorna av den lilla bäcken. Dede slog samman
sina händer.
— Ja, det är då sannerligen vackrare än kontorsmöbler, sa
Ljusan Dag.
— Det är det sannerligen, svarade hon.
Och Ljusan Dag som kände sin egen svaghet för att använda
ordet »sannerligen» visste att hon hade upprepat det medvetet
och av kärlek.
De tog sig tvärs över bäcken och red vidare kostigen fram
över den låga, steniga kullen och genom snårskogen av
man-zanita till dess de kom fram till nästa lilla dalgång med dess
ängsrandade bäck.
— Om vi inte ser några vaktlar snart skulle jag bli ganska
överraskad, sa Ljusan Dag.
Och just som orden lämnade hans läppar hördes trummandet
när den gamla vakteln flög upp och flaxade runt Wolf under
det att ungarna flydde för att sätta sig i säkerhet och försvann
som genom ett underverk mitt under åskådarnas blickar.
Han visade henne hökboet han hade funnit i den av
blixten splittrade rödvedskronan och hon upptäckte ett skogsmusbo
han inte hade sett förut. Därefter tog de den gamla
skogsvägen och kom ut på den tiotunnlandsröjning där vindruvorna
växte i den vinröda vulkaniska jorden. De följde kostigen
genom än fler skogsdungar och gläntor och kom ner utför
sluttningen där bondgården som låg vid den stora ravinens
yttersta brant blev synlig först när de var nästan framme.
Dede stod på den vita verandan som sträckte sig utmed hela
huset under det att Ljusan Dag tjudrade hästarna. För Dede
tycktes allt mycket tyst. Det var denna torra, andlösa tystnad
som råder under Kaliforniens middag. Hela världen tycktes
slumra. Någonstans kuttrade duvor kättjefullt. Med en djup
suck av tillfredsställelse rullade Wolf ihop sig i verandans
svala skugga. Han hade druckit från alla bäckar han passerat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
