Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glänta längs dalens hela sträckning. De lärde sig alla stigar
och vägar men ingenting gjorde dem mer lyckliga än när de
försökte ta sig genom de svåraste och de mest oländiga
marker. Där fick de krypa och kravla sig fram längs de smala
hjortstigarna. Bob och Mab kämpade då sin väg fram långt
bakom dem.
När de återkom från sina ridturer hade de med sig fröer
och lökar av vilda växter som de planterade på de mest
skyddade platserna i trädgården. Längs gångstigen som ledde längs
ravinen fram till vatteninloppet planterade de sina
prydnads-ormbunkar. Det gjordes inte på något högtidligt sätt och
ormbunkarna lämnades att sköta sig själva efter planterandet. Dede
och Ljusan Dag planterade bara dit nya sorter då och då,
flyttade dem från en fyndort till en annan. Likadant var det med
de vildsyrener Ljusan Dag fick från Mendocinio. De blev en
del av gårdens vilda växtlighet och efter att de hade hjälpts
genom en årstid lämnades de att sköta sig själva. De brukade
samla frön av Kaliforniavallmo och strö ut dem över sina egna
tunnland så att ängarna med bergshö var spräckliga av
orange-färgade blommor och flammande drivor trängdes upp mot
trädgårdarna och längs dikesrenarna.
Dede som älskade rävrumpor planterade in ett band av dem
längs ängsbäcken där de lämnades i fred att kämpa om
utrymmet med vattenkrassen. Och när den senare höll på att gå
under omvandlade Ljusan Dag en av de skuggiga källorna till
sin vattenkrasseträdgård och förklarade krig mot varje
invaderande rävrumpa. På sin bröllopsdag hade Dede funnit ett
violbestånd vid den slingrande stigen ovanför rödvedskällan
och planterade här allt fler och fler. Den öppna sluttningen
ovanför den lilla ängen blev till en koloni av mariposaliljor.
Detta skedde huvudsakligen genom hennes ansträngningar
under det att Ljusan Dag som alltid red omkring med en kort
yxa fastspänd på sadelbommen gallrande bort alla svaga och
döende träd från manzanitadungen uppe på den steniga kullen.
Det var inte arbeten som de slet med. Det var knappast fråga
om arbete. När de kom förbi stannade de bara då och då för
att ge naturen en hjälpande hand. Dessa blommor och örter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
