Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dor och den som mest sällan blev anfådd bland detta kraftiga
bondsläkte. Och en gång om året firade han sin födelsedag
på det gammaldags pionjärsättet. Han utmanade då var och
en att komma upp till gården och bli lagd på rygg av honom.
Och en hel del av dalens folk antog hans inbjudan, kom upp
med barn och blomma och gjorde dagen till en utflykt.
I början hade han följt Fergusons exempel och tagit
dags-lönearbeten när han behövde kontanter, men det dröjde inte
länge innan han nådde fram till arbetsuppgifter som var mer
tillfredsställande och mer stimulerande, som tillät honom att
ägna än mer tid åt Dede och gården och de ständiga
ridturerna genom bergen. Under en skämtsam ordväxling hade
smeden utmanat honom att försöka rida in en otämjbar unghäst
och han lyckades så fullständigt att det gav honom en ganska
stor ryktbarhet som inridare. Snart kunde han tjäna så mycket
pengar han hade behov av genom detta i hans tycke angenäma
arbete.
En sockerkung som hade sitt stuteri och sina
kapplöpnings-stallar vid Caliente en halvmil längre bort sände bud på honom
när han behövdes och innan året hade gått till ända ville
sockerkungen sätta honom som ledare för stuteriet. Men Ljusan
Dag log och ruskade på huvudet. Han vägrade också att rida
in hela det antal djur man erbjöd honom.
— Jag kommer inte att dö av överansträngning, försäkrade
han Dede och han tog därför bara emot sådana uppdrag när
han verkligen måste skaffa pengar. Senare lät han inhägna en
liten del av gården och där tog han emot ett begränsat antal
omöjliga unghästar.
— Vi har ju gården och vi har varandra, sa han åt sin
hustru. Och jag skulle hellre rida upp mot Hood Mountain
med dig vilken dag som helst än jag skulle vilja tjäna fyrtio
dollar. Man kan inte köpa solnedgångar och inte heller
älskande hustrur och friskt källvatten och sån grannlåt. Man kan
inte köpa det för fyrtio dollar och inte ens fyrtio miljoner
dollar kan köpa mig den enda dag jag inte ridit med dig till
Hood Mountain.
Hans liv var fullkomligt sunt och naturligt. Han gick tidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
