Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sängs, sov som ett spädbarn och steg upp med solen. Alltid
hade han någonting att utföra och av tusen små ting som
lockade utan att kräva blev han aldrig överansträngd. Inte desto
mindre gavs tillfällen då både han och Dede villigt erkände
att de var uttröttade efter att ha suttit i sadeln under en
ridtur på hundratio till hundratjugo kilometer. Ibland när de
hade samlat ihop lite pengar och vädret tillät det brukade de
sitta upp på sina hästar med sadelväskorna bakom sig och rida
bort över bergen och ner i andra dalar. När natten föll på
tog de in i närmaste lämpliga bondgård eller by och på
morgonen red de vidare utan någon fastställd plan. De bara
fortsatte att rida dag efter dag till dess deras pengar tog slut och
de tvingades återvända. De kunde vara borta på sådana turer
en vecka, tio dagar eller två veckor och en gång hade de till
och med lyckats genomföra en tur på tre veckor. De planerade
till och med så storslaget som att de en dag när de var riktigt
skamligt förmögna skulle rida ända fram till Ljusan Dags
barndomshem i östra Oregon och under vägen besöka Dedes
barndomshem i Siskiyou. Försmaken av denna glädje kunde de ta
ut tusen gånger om, allt under det de talade om alla de
underbara möjligheterna i detta stora äventyr.
En dag när de stannade för att posta ett brev vid Glen Ellens
poststation ropade smeden på dem.
— Hördudu Ljusan Dag, sa han, det var en ung man som
hette Slosson som hälsade till dig. Han kom förbi här i en
bil på väg till Santa Rosa. Han undrade om inte du bodde här
i krokarna, men dom han hade med sig hade så bråttom. Så
han hälsade till dig och sa att han följt ditt råd och att han
fortfarande höll på att slå sitt eget rekord.
Ljusan Dag hade redan för länge sen berättat för Dede om
händelsen.
— Slosson? undrade han. Slosson? Det måste vara den där
släggkastaren. Han bröt ner mig två gånger om i armbrytning,
den unga spolingen. Han vände sig plötsligt mot Dede. Men
det är ju bara tjugo kilometer till Santa Rosa och hästarna är
ju utvilade.
Hon förstod vad han menade. Bara hans glittrande ögon och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>