Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Varför inte? Jag skall dö som jag har levat. Det
roar mig. Jag skall multna i bruddräkt. Ingen trång
och kall bädd åt mig! Jag skulle vilja att det blev
ett läger med österländska vävnader och kuddar
— kuddar i massa.»
»För värdet av detta skulle ni kunna betala tjugu
begravningar och tjugu gravplatser», invände Saxon
stött över denna hädelse av döden. »Det är rent av
syndigt.»
»Det blir alldeles i stil med mitt förflutna liv»,
sade Mercedes i belåten ton. »Och det blir en fin
brud som kommer att intaga platsen bredvid Barry.»
Hon slöt sina ögon och suckade. »Visst önskar jag,
att det i stället vore Bruce Anstey eller någon annan
av mina utvalda unga män som låge bredvid mig i
det stora mörkret och smulades sönder till stoft,
ty däri består ju döden.»
Hon såg på Saxon med ögon upphettade av
alkohol och som på samma gång uttryckte ett belåtet och
svalt lugn.
»I forntiden brukade jordens store låta sina
livtjänare följa dem i graven. Och jag tar bara med mig
mina grannlåter, min söta vän.»
»Ni är således inte rädd för döden?... Inte det
ringaste ?»
Mercedes skakade på huvudet.
»DÖden är redlig och god och vänlig. Jag är inte
rädd för döden. Det är människorna jag är rädd för
sedan jag är död.»
Saxon blev helt förbryllad.
»Då fråga de nog inte efter er», sade hon.
»Många bli efterfrågade», blev svaret. »Vet ni
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
