Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skicklig och mina armar duger. Jag är styvare
än Sandow, det vet jag... Och nu är det du som
ska avgöra det här. Säger du ja, så är hästarna
våra. Säger du nej, så blir det ingenting av —
och då börjar jag putsa seltyg därborta i stallet
för att me 1 tiden kunna köpa ett par dragkampar.
Bara ett par dragkampar, förstår du. Men se nu
inte på mig medan du funderar på saken. Titta
bara på hästarna.»
Det var med pinsam villrådighet hon såg på de
vackra djuren.
»De heter Hazel och Hattie», sade Billy.
Men Saxon glömde hästarna och kom endast ihåg
Billys förskräckliga tillstånd den kväll han hade
kämpat mot »Chicagos skräck». Hon var just i
begrepp att säga någonting då Billy, som
uppmärksamt betraktade henne, inföll:
»Tänk dig dem spända för vår vagn — det vore
allt en syn!»
»Men du är ju inte tränad för det nu, Billy»,
sade hon plötsligt och utan att ha för avsikt att
säga det.
»Hm!» fnös han, »jag måtte väl ha varit i halv
träning hela det sista året. Mina ben ä’ som järn.
De kan hålla mig uppe så länge jag kan slå ett enda
slag med mina armar, och det kan jag alltid.
Förresten ska inte kampen få bli lång. Han är en riktig
vilde, och vildar ä’ just min mat. Jag äter dem
levande. Det är skickliga gossar med smidighet
och uthållighet som jag har svårt att reda mig med.
Men unga Sandow är inte farlig. Tänker att jag
tar honom i tredje eller fjärde ronden eller så. Det
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
