Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Två qvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem för några dagar sedan promenerande i Humlegården
tillsammans ... det var en händelse att jag kom
att gå dem förbi. Tänk dig, i Humlegården midt i
vintern, det är fullkomligt betecknande."
"Åtminstone mycket oförsigtigt."
"Åh, det är intet tvifvel ... Tror du man ger sig
af ända till Humlegården för att prata om väder och
vind? Nej, min bror, fruntimmerna vilja allt höra
något mera intressant om de skola följa oss så långt.
Emellertid sågo de mig icke, och jag vill icke att det
skall bli bekant. Men kom nu och låt oss gå fram för
att höra hvad det är som damerna der borta prata
om så ifrigt. Jag slår vad att det är någon liten skandal,
ett litet, litet rykte, som redan fått fart, och som man
nu hjelper till att rulla vidare, liksom barnen en snöboll,
så att det växer och ökas och slutligen blir en
lavin, som begrafver den det angår."
"Och detta säger du, som sjelf skapat så många
sådana små rykten," sade baron H., leende åt sin
kusins ord.
"Jag! Hur kan du säga det?" svarade Emerik förvånad och stött.
"Ja, det är verkligen så, tror jag, att alla anse
sig lika oskyldiga vid dylika saker; den som upprepar
det, den som förvärrar det, och till och med den, hvars
obetänksamhet, misstag eller dumhet först gifvit det
lif, alla känna sig sjelfva skuldfria, alla hafva handlat
utan öfverläggning, utan att tänka derpå; de förundra
sig blott hur det blifvit spridt, och tvifla slutligen icke
ett enda ögonblick derpå," mumlade baronen halfhögt
för sig sjelf, under det de båda kusinerna närmade sig
till den grupp, der de båda vackra svägerskorna förde
ordet.
"Nej, min bästa Ebba, du har orätt," sade den
vackra friherrinnan K. lugnt – just som herrarne
nalkades – till sin svägerska, hvars höga färg och strålande
ögon bevisade, att hon nyss talat med ifver; "du har
verkligen orätt. Hvar skulle gränsen bli för det passande,
om känslan skulle bestämma den? I mitt tycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
