Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lekkamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amalia skyndade sig att draga på en klocksträng
öfver soffan, och en gammal snyggt klädd piga, med
ett trumpet och surmulet utseende, inträdde.
"Lovisa! jag får gå ut på gården, har mormor
sagt," sade Amalia ifrigt och sprang emot henne.
"Min Gud, hvad ska Amalia ute på den otäcka
gården att göra, bara smutsa ned sig och speta upp
på stegen, som står emot taket, för att falla ned och
bryta benen af sig ... då är det väl bättre att sitta
här inne i ro och stillhet."
"Nej! söta Lovisa, här är så ledsamt," invände barnet
med tårar i ögonen och hängde sig fast vid henne.
"Nå Herre Gud, inte förnekar jag er att gå, när
hennes nåd gett lof," sade Lovisa vänligare och förde
lilla Amalia ut med sig.
"Kläd på henne väl, Lovisa! och se efter att hon
inte faller och stöter sig eller smutsar sina kläder,"
ropade den gamla frun efter dem.
"Söta Lovisa, tror du inte att jag törs gå ut på
gatan och sätta mig hos Alfred på brädhögen, det är
så roligt," frågade Amalia och fästade sina mörkblå
ögon så bedjande på sin följeslagerskas ansigte, när
de kommit utom dörren.
"Ja, alltid kommer ni och ber mig att få leka
på den otäcka brädhögen, bredvid ränstenen; jag kan
då inte begripa hvad ni finner för nöje der; jag är
säker att hennes nåd aldrig skulle tillåta er att gå
utom porten, om hon kunde föreställa sig att ni hade
sådana upptag."
"Goda, snälla Lovisa! bara denna gången. Alfred
är der ute och har en så vacker häst att visa mig,"
fortfor Amalia bevekande.
"Ja, det är just olyckan att jag aldrig kan neka
er något ... men om hennes nåd visste det," knotade
Lovisa, som tydligen, oaktadt sin skenbara ovänlighet,
var ganska svag för lilla Amalia. "Se så, gå nu ned
och sätt er hos Alfred der ute, men spring icke med
de andra barnen ned åt grinden, hör ni det," fortfor
hon, tillknytande banden på Amalias lilla hatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
