Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lekkamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
figur långsamt och tyst sväfva fram i de ödsliga,
obebodda rummen midt i natten, skalle säkert i minnet
återkallat alla sin barndoms spökhistorier.
Emellertid riktade hon sina steg utan tvekan
tvärs öfver rummet till en annan dörr till höger,
hvilken gick in till ett kabinett utan andra möbler
än två stora skåp och en stor säng fullpackad med
uppstaplade sängkläder och täcken. Det var här som
den förmodade katten möjligen kunde vara, och verkligen
tyckte hon också, att sängkläderna voro rubbade
och icke lågo i den ordning de borde. "Jag skall
lägga dem tillrätta igen," tänkte hon, "men först skall
jag taga lapparne," och vände sig till ett af de stora
skåpen på väggen midt emot.
Detta skåp, med sina utskärningar, bildhuggeri
och dörrar med infattade spegelglas skulle förtjust en
älskare af antika möbler. Den gamla frun öppnade
det också med en min af belåtenhet, liksom hon hade
funnit nöje i dess egande och ännu mer i de olika
och besynnerliga saker det innehöll. Bland korgar
med lappar, garnspolar och nystan, bundtar med trasor
utan allt värde och sinkade porslinskoppar, dockor och
glaskläppar hörande till en sönderslagen platå, såg man
silfverbägare, ljusstakar och stycken af gammalt
sidendamast i alla möjliga färger.
Ändtligen, efter mycket val, hade hon samlat en
tillräcklig hög af dessa trasor i sin korg och skulle
just stänga dörren, då hon kom att kasta ögonen i
spegeln derpå.
Den arma gumman hade så när släppt ljuset ur
sin darrande hand, ty bredvid sitt eget bleka skrynkliga
ansigte i glaset såg hon äfven ett annat, hvars
ögon, orörliga och blodsprängda, stirrade emot henne.
Det höjde sig alltmera; en lång skepnad, insvept i
ett gulnadt och smutsigt lakan, reste sig långsamt och
ljudlöst bakom henne ur den stora sängen; den tycktes
tveka ett ögonblick men aflägsnade sig sedan tyst och
hastigt genom det rum, hvarifrån hon sjelf inkommit,
och vidare genom alla de andra, som lågo åt motsatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
