Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hämden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
DAGDBIFVERIER OCH DROMMEBIER.
f:,|
i armodets trasor, eller den gömda nödens barslitna
kläder, och pinande förödmjukelser, lider man, och ens
känsla revolterar emot en kanske inbillad orättvisa.
Gumman fann emellertid sin son förträfflig i denna
hoplappade kostym, hon lyste med ljuset på hans ansigte
och hvarje särskildt plagg som han ikläd t sig och utro-
pade slutligen i rörd ton:
"Ack! Sa skulle du alltid vara klädd. . .nu kän-
ner jag igen dig."
"Ni misstar er," afbröt Carl och skrattade bittert,
"det ar sa länge se’n ni sjelf var passande klädd och
ännu längre sedan ni såg mig sådan, att ni glömt hur
det ser ut."
"Min Gud! Hvad du ar lik din far . . . just nu ...
Hvad han var stolt och vacker vid dina ar ... det var
just vid den tiden han tog mig till sig... ack, det var
en tid af lycka... jag tänkte den skulle räcka alltid .. .
du var också fjorton ar, när han gifte sig... i fjorton
ar lefde jag som en grefvinna, och du uppfostrades som
en liten prins . . . och nu ... o, min Gud! hvilken skill-
nad . . . men det ar också ditt eget fel... om du varit
ödmjuk och lydig i stället for vild och stursk, sa hade
han säkert gjort något för oss innan han dog."
^Tyst, tyst för dj-n!" utbrast Carl. "Har ni icke
ännu glömt att reta mig med den gamla trallen. ..
tycker ni, att jag ser ut att i ödmjukhet äta de smu-
lor man kastar åt mig .. . Nej, nej, millioner gånger
nej! ... Då jag ej fått bära det namn, som ar mitt...
då den kast jag tillhör, både genom börd och känslor,
förskjutit mig ... då jag ej fått blifva hvad jag egde
kraft och förmåga till. .. hvad återstår mig ?... mig,
Parian, den fördömde ? .. . fästningsfången, förbrytaren
. .. som blott med våld tog hvad man ej ville ge mig
af min egen omätliga förmögenhet. .. Je, hatet åter-
står ... detta oändliga hat, som fyller hela min själ...
som blifvit min religion, mitt mål."
Carls ögon blixtrade, hans händer knöto sig och
hela hans varelse syntes vaxa och höja sig i den lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
