Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hämden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMDEN.
161
kammarens halfdunkel. Man såg af flamman i hans
ögon, att här var en af dessa tusende, hvars stora och
kraftfulla själ, missledd af passionerna eller illa burna
orättvisor, förfelande det mål, hvartill naturen ämnat
dem, förbränna sig sjelfva och falla offer för sina egna
förvillelser.
En af dessa olyckliga, som yra af jäsni^g^ä i sin
egen hjerna, och hänförda af sin ögonblickliga känslas
kraft blifva brottsliga, der andra menniskor ttott begå
ett fel, låta det ena brottet följa det andra, bli sina
medmenniskors och sin egen afsky och sluta ofta sjelfva
af förtviflan ett lif, som varit ett oupphörligt och olyck-
ligt misstag.
"Se här, min gosse . . . stilla dig nu ... här ar varg-
skinnspelsen," sade modren, liksom medlande mellan
det förflutna och det närvarande; men det behöfdes
icke, Carls paroxysm var redan stillad, han höll han-
den öfver ögonen och mumlade sagta:
"Ödmjuk ... ah! en gång var jag ödmjuk . .. hvar-
till tjente det ? ... de äro sig alla lika . . . alla, alla af
denna förbannade, förblindade kast... äfven hon ... en
qvinna . . . men lika godt! . . . Det finns äfven för mig
en njutning, en sällhet på jorden ... den heter hämd!"
De sista orden voro blott en hviskning på hans
läppar. Gumman hörde ingenting och fortfor:
"Se här... du blir sannerligen sa prydlig i den
sköna pelsen . . . han ar långt bättre an jag trodde, se
sa ... han passar dig mycket bra ..."
"Nu slår klockan . . .hvad var det? Åtta! då ar
det tid att gå. . .farväl! farväl, min mor!" sade Carl,
med en viss darrning i rösten, "Gud gifve jag väl vore
ur den förb. staden, ty här ar jag jagad som en
hund, sen går det som en dans . .. och aldrig ser ni
mig återkomma, om icke med black om benen . .. far-
väl!" Han räckte handen åt gumman, som följt honom
ut och nu, med handen skuggande ögonen, emot skenet
af gatlyktan, såg honom försvinna som ett fantom, i
den tjocka dimman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
