Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hämden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 DAGDRIFVERIER OCH DRÖMMERIER.
i M Hon vände sig om, torkade sina röda ögon med
4;?|i den yllne schalsnibben och läste igen porten. Det var
ett afsked mellan mor och son.
I Norrland, denna sköna provins, som Geijer med
lika vackra ord som toner besjungit, ligger en gammal
herrgård, hvars stora nästan slottslika byggning väl
ar något förfallen till sitt yttre, men invändigt saknar
ingenting af vår tids elegans och beqvämlighet.
Den ligger enstaka, långt ifrån alla grannar, ehuru
endast en half mil ifrån allmänna landsvägen, och
man hade svårt att förstå hvad som förmått grefve
Thure, att af alla sina många vackra egendomar välja
just denna, den mest aflägsna och ensliga, till vistelse-
ort öfver sommaren.
Om han varit nygift, sa kunde det sa varit -
ty då lär man vara belåten med ensligheten - men
det ar nu andra sommaren af hans äktenskap. Han
har varit ^gift ett helt ar, en tillräckligt lång tid för
äkta makar i stora verlden att hinna ledsna vid hvar-
andra och önska en smula omvexling.
Också voro det unga herrskapets alla vänner och
bekanta rättvisligen förvånade öfver detta val. Plu-
raliteten trodde det härröra ifrån en af den vackra
, grefvinnans många nycker, och en obetydlig minoritet
antog grefvens ännu lika varma kärlek till sin hustru
såsom orsaken dertill.
Emellertid hafva de nu bott der redan i tre må-
i nåder, man ar i början af Oktober, sommaren ar ju
^.t förbi, det ar kallt, lofven hvita af frost om morgnarne,
! rönnbären lysa röda och mogna, snöriporna, talgoxarne
,|*f{ , och domherrarne plundra redan dess glödande klaser
[ ’ och ännu kan Isabella icke förmå sig att lemna detta
dystra och ensliga ställe, der forsens dån söker öfver-
rösta suset i de höga granarne, och björkarnes gulnade
löf lägga sin fuktiga matta för hennes fötter.
Hennes mor längtade till Stockholm tillbaka, hen-
nes man påminner ofta om affärd, men likväl ar man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
