Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en trappa ... skola vi gå ned?" utropade hon häftigt.
"Men för öfrigt kan jag ingenting se, ty ljuset lyser
endast mig sjelf i ansigtet ... Det vore dessutom klokast
att ha en lykta.
Lotta svarade ingenting, hennes sinnesrörelse hade
verkligen nått den grad, som väckte Theas medlidande
och äfven fruktan att se henne nedfalla afsvimmad.
Den unga frun måste åtnöja sig med den upptäckt hon
redan gjort, och skjutande brädet till rätta igen, tog
hon den förstummade Lottas arm och lemnade rummet.
-
Emellertid var det naturligt, att Thea icke kunde
sofva mycket denna natt. Hon vågade icke så hastigt
meddela Jakob sin upptäckt och sin misstanke derom,
af fruktan att uppröra och oroa honom, isynnerhet som
den kände vara utan all betydelse. Ett tomt hål
under golfvet, bildadt af den undansjunkna fyllningen,
var kanske allt hvad som fanns, och det vore derföre
bättre att vänta med allt meddelande deraf, tills hon
sjelf fick undersöka stället.
Väntan och eftertanke äro emellertid oftast en
god sak, och då Thea hunnit fundera på saken till
dagen derpå, insåg hon att det vore klokast, att en
poliskonstapel efterskickades, som verkstälde denna
undersökning, likväl i all tysthet, så att skvallret icke
åter skulle få det lilla vanryktade huset till föremål
för tusen osanna och öfverdrifna historier.
Lyckligtvis var Lotta bekant med en dylik ordningens
tjenare, och dagen derpå uppsökte hon honom
och meddelade honom, på sin matmors begäran, hvad
som händt.
Den gamla hushållerskans paniska förskräckelse
var nu "med nattens skuggor" helt och hållet försvunnen,
och hennes brinnande nyfikenhet och intresse
voro ensamt rådande; hon kunde derför icke afhålla sig
att meddela först en och annan bekant, som hon händelsevis
råkade på gatan, och sedan konstapeln sjelf,
hvilken just varit en af dem, som för tre år sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
