Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I m
256
EN JAGARES HISTORIER.
förekom mig såsom en scen ur de många trollsagorna
från min barndom, sa tyst och förstenadt stod den
framfor mig.
Slutligen syntes han lugnad af den djupa stillheten
i en skogstrakt, der sannolikt högst sällan någon menniska
satt sin fot. Både jag sjelf och mina hundar lågo sa
nedtryckta i mossan och det höga lingonriset, och dess-
utom skymda af den kullblåsta granens långa grenar,
att han icke kunde upptäcka oss. Han släppte sitt tag
och gled hastigt utför den branta och kala bergväggen
ned till kanten af kärret, alltid stödjande sig med den
ena handen, under det han, gömdt under tröjan tycktes
ifrigt fasthålla någonting med den andra. Jag följde
alla hans tysta och snabba rörelser, med det spända
och lifliga intresse, som man stundom känner, utan a"tt
kunna just göra sig reda derför.
Åter stannade han och tycktes lyssna, men ingen- |
ting utom fåglarnes qvitter afbröt tystnaden. Jag
betraktade honom nu nogare; det var en ovanligt
vacker gosse om högst 18 ar, men hans ansigte var
magert och blekt och i hans ögon lyste en underlig
och vild glans, som lät mig falla på den tanken att
jag hade en dåre framför mig.
Han klef nu på tufvorna ut i kärret, rakt åt den
sidan der jag låg, och en sällsam obehaglig fruktan
intog mig att bli upptäckt. Den var emellertid öfver-
flödig, ty, kommen till midten af kärret stannade han,
framtog det han hade burit under tröjan, hvilket lik-
nade ett stort mörkt paket eller knyte och släppte det
varsamt ned i vattnet. Jag hann icke göra mig någon
föreställning om hvad det kunde vara, ty det sjönk
ögonblickligen och blott några bubblor på vattnet utvi-
sade hvar det låg.
En minut stod han lutad deröfver, i den nästa
reste han sig upp, slog armarne tillsammans öfver brö-
stet och sträckte sedan händerna hopknäppta uppåt,
med en sa vältalig rörelse, att jag fullkomligt tyckte
mig förstå, att, hvad det an var, som han anförtrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
