Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
336
EN JAGARES HISTORIER.
ty, med mina blickar oupphörligt stirrande på den
qvinliga gestalten, hade jag kanhända icke märkt denna.
Då fruntimret var endast ett steg ifrån honom, gick
han fram tvärs öfver golfvet till väggen midtför; och
när månljuset nu upplyste hans gestalt, såg jag att det
var en mycket lång karl, klädd i en rödbrun rock med
stora förgylda knappar, pudradt hår med hårpung och
örlockar, stora manchetter, krås, knäbyxor med stora
spännen och en lång broderad väst af gult siden, med
ett ord klädd i en fullständig drägt sedan förra århun-
dradet. – Äfven hans ansigte var mycket blekt, men
jag tyckte det liknade edert, herr inspektor, så mycket
som en yngling kan likna en gubbe; han hade en svart
musch på venstra kindbenet, och hela hans utseende
bar en tydlig prägel af sorg och djup nedslagenhet."
"Men, min Gud, det är mig sjelf ni beskrifver
så var jag klädd... Ack, jag minns den minsta små-
sak sedan den tiden. Jag har ännu denna broderade,
väst, den ar mig ett dyrbart minne af henne. Jag var
då ung; det är sällsamt i sanning," sade gubben, som
lutat sig fram emot Konrad och följde hvarje ord i
hans berättelse med den största uppmärksamhet.
"Då denna figur kommit fram till väggen, öppnade
han en dörr, och ännu en innanför, lät damen passera
och följde sjelf efter. Jag kan icke förklara mina
känslor, liksom jag icke kan redogöra för hela det verk-
liga eller drömda uppträdet, men vid åsynen af yng-
lingens ansigte kände jag den förlamande verkan af
fruntimrets åsyn minskas, nyfikenheten och intresset
vaknade, och om jag gått ur min säng, tvingad af en
panisk fruktan, så följde jag nu helt frivilligt efter de
båda hemlighetsfulla nattvandrarne. - Då vi kommit
genom dessa dörrar, voro vi inne i sängkammaren.
Jag stannade straxt innanför dörren, och hade nu några
minuters tid att granska detta rum, medan den gamla
damen, alltjemt famlande framför sig, gick öfver golf-
vet fram till fönstret, öppnade och urstjelpte innehållet
i den sypung, som låg der. Letande bland alla de
saker den innehöll, noggrannt kännande på hvar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
