Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN GUBBES MINNEN.
375
anhåller, att nu få mera varsamt bjuda mamsell Laura
vatten," sade han.
Jag hade alldeles obemärkt stannat straxt innan-
för dörren, och observerade allt med den sysslolöse
åskådarens noggrannhet. Doktorn stod helt nära mig
och jag märkte att han höll sina ögon fästade ömsom
på baronens ansigte, ömsom på den flack på golfvet
der vattenglaset nyss fallit, med en skarphet och ihär-
dighet, som gjorde hans Ögon liksom gnistrande, och
att i hela hans ansigte låg en spänning, som likväl
för ögonblicket försvann och lemnade rum for det van-
liga glädtiga och likgiltiga uttrycket, då han svarade:
"Mycket gerna, det var er häftighet som hindrade
er nyss."
I detsamma hade baronen, som nu mycket akt-
samt höll brickan med glaset framför sig, hunnit midt
under ljuskronan på samma ställe som nyss, då hän
halkade på det våta golfvet och släppte glaset ännu
en gång.
"Bravo, herr doktor! Bravo!" ljöd det rundtom-
kring, och skrattande trängde man sig omkring den
olyckliga baronen, som röd af Jiarm utropade:
"Ert vad ar längesedan vunnet, ni hade fullkom-
ligt rätt, man ar icke herre öfver alla tillfälligheter,
men mamsell Lauras befallning hoppas jag likväl kunna
fullgöra, om jag också misslyckats tvenne gånger."
Baronen gick bort och slog i ännu ett glas.
"Och ni skall misslyckas äfven nu," sade doktorn
lugnt.
"Ännu ett vad, kanhända?"
"Ännu ett vad, om ni sa vill."
Alla stego åter tillbaka för att lemna baronen
rum; det blef alldeles tyst i rummet, leken hade anta-
git ett besynnerligt allvar och man betraktade baronen,
hvilken nu med ena handen fasthöll glaset, under det
han långsamt gick öfver golfvet med en viss högtid-
lighet. Jag såg på doktorn, han hade närmat sig några
steg, hans läppar voro hårdt hoptryckta, han fixerade
åter den stackars vattenbäraren på samma sätt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
