Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFVETS POESI.
9
växten, med ett ansigte, hvars bleka hy och stora ögon just icke gaf det något behag och som, omgifvet af korta, bruna hårlockar, liknade en tolf- eller trettonårig gosses.
I samma ögonblick hon igenkände brodern, hopsamlade hon hastigt sina kjolar, som dessutom icke räckte längre an på halfva benet och lät henne derigenom synas ännu .mindre, tog ett enda steg baklänges på stegen och hoppade sedan med ens ned på marken, släppte hammare, spik och alla de verktyg hon haft i sitt förkläde handlöst på gräset och skyndade fram till oss.
Stegen var visserligen icke sa hög, men i alla fall var ett språng om sex eller åtta fot temligen vågadt, i synnerhet af en ung dam i en främlings åsyn. Hon hade emellertid verkstält det sa ledigt och enkelt, som om det varit den naturligaste sak i verlden, och då jag nu på närmare håll granskade hennes person, under det hon med hatten hängande på nacken omfamnade sin bror, måste jag gifva denne fullt rätt: hon gäckade verkligen all beskrifning och allt omdöme.
Då jag genast i början tänkte: "Ja, hon ar då riktigt ful, en stackars liten barnunge utan något behag," sa mumlade jag for mig sjelf, helt Öfverraskad och förbryllad, en timme derefter: "Men, min Gud, den här lilla flickan i sin tarfliga klädning och sina klumpiga skor, hon ar ju nästan en skönhet, åtminstone ar hon förtrollande."
Och detta var också sanning. Karina var visst icke vacker, hon var liten och obetydlig, hennes sätt var eget, sjelfsvåldigt, obetänksamt och pojkaktigt, men det låg deri sa mycket lif och friskhet; hennes ansigte, som i början syntes sa blekt och betydelselöst, det fick, när hon talade, en rörlighet och en genialitet af sa fängslande och oemotståndlig makt, att den triviala formskönheten skulle rent af hafva förbleknat dervid; och detta nyckfulla, ständigt öfverraskande och originella sätt, hvilket kanske skulle gjort en annan flicka, vid hennes ålder, obehaglig och löjlig, det tycktes just passa och vara henne naturligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
