Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lifvets poesi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIFVETS POESI.
"Besegrat, ja, men icke glömt. Den som en gång lefvat i diktens verld, kan aldrig glömma, aldrig lefva den förutan, men dess bilder begrafvas nu i mitt hjerta, innan de få luft och ljud.
"Ni minns mitt hem, mina förödmjukelser, mina tårar och strider, mina oupphörliga och fåfänga bemödanden att förena mina båda böjelser. Det var ett vanvett, en orimlighet. Gud skänker icke makans och moderns sällhet åt samma hjerta, som han ger fantasiens, diktens och inspirationens lycka, de äro båda alltför stora för att kunna tillsammans rymmas i en menniskosjäl. Det ar för de ensamma, öfvergifna qvinnorna utan kärlek och hem, som denna stjerna bör stråla, på deras kalla härd denna himmelska eld bör brinna, för att ersätta dem kärlekens glöd med sin korta berusning och jordens lycka. Jag har ingen rätt dertill, jag har afstått derifrån för alltid, "j
Karina hade under det hon talade framtagit ur sitt skrifbord ett tjockt paket, detsamma, hvilket för ett ar sedan gjort henne sa hänförd af ärelystna förhoppningar. Hon höll det ett ögonblick mellan sina händer, det föll ett par tårar derpå och i nästa ögonblick hade hon inkastat det i elden, som brann i kakelugnen.
’’Hvad gör ni!" utropade jag, mot min vilja gripen och rörd af den * våldsamma smärta, som stod att läsa i den unga qvinnans bleka ansigte, då hon med eldgaffeln omrörde de " Brinnande pappersbladen, och för första och enda gången i mitt lif anande för en sekund de olyckliga författarnes kärlek för sina foster.
"Ah, Benjamin, det ar förbi, förbi, kärleken har segrat. Den stackars författarinnan ar bränd som en hexa. Ser ni, jag ville lefva för ett ideal, jag sökte lifvets poesi och trodde mig finna den i kärlekens lycka, i konstens entusiasm och slutligen i ärelystnadens feberglöd och fantasiens hänförelse. Ack, jag misstog mig beständigt. Liksom mannen i sagan, som sökte lyckan all verlden omkring och uttröttad slutligen fann den vid sin egen tröskel, sa ar det först nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
