Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Hastfordska vapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterforskningar till Stockholm, så mycket hellre som, utan att der finna något spår till ledning för en längre färd, denna skulle blifva en orimlighet.
Klockan var elfva på qvällen. Den gamle Balduin var ensam i sitt rum och hade nyss slutat att skrifva ett bref, som han med mycken uppmärksamhet genomläste, innan han hoplade detsamma.
"Jag tror icke, att jag misstager mig. Flickan kan icke vara långt borta ... Han kunde icke hafva skrifvit till henne ... Det är Lena, som varit verksam och ingen annan," mumlade han sakta och satt sedan en stund tyst och begrundande, innan han förseglade brefvet, och dröjande och liksom med ovilja skref han slutligen adressen derpå:
"H. herr Heinrich Grübe. Leipzig."
Sedan han stoppat det i sin bröstficka, framtog han ett annat ur sin plånbok, som han utbredde på bordet framför sig. Stilen i detta bref var densamma som i det, hvilket han för några dagar sedan visat Hugo, och Balduin stirrade på de sneda raderna med dyster och tankfull uppsyn, utan att egentligen läsa detsamma.
"Om jag skickade Hugo detta bref ifrån den sluga och elaka qvinnan," mumlade han halfhögt i tankarna, "kanhända skulle han ändra sig. Det är emellertid troligen för sent, och det skulle vara fegt och oädelt att vädja till hans medlidande; ungdomen är dessutom grym i sin egoism ... En fars sista önskan, hans lifs tanke och idé, en gammal trogen väns lif och heder, allt, allt blåses bort som damkorn emot vigten och värdet af en ung flickas småleenden eller tårar och fantasiens sjelfkloka förespeglingar," tillade han bittert och steg upp.
"Hvad kan hon emellertid mena?" återtog han långsamt, sedan han gått några slag fram och åter på golfvet, och vände tillbaka till bordet för att ännu en gång omläsa Lenas bref, som låg qvar. "Jag har ert lif i mina händer", säger hon. Hvad kan hon väl veta? ... Allt under denna förfärliga natt är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
